Något på gång i hjärnan?

Jag upptäckte det själv när jag inte kunde hitta ordet.

- Sådan...  Röd, gul, grön. På stolpe. När man kör bil.

Jag blev allt mer förtvivlad när jag inte kunde hitta ordet.

- Lampor. Röd, gul, grön, försöker jag igen.

Ingen förstår mig.

Maja klappar mig på axeln när hon inser att jag gråter.

Jag hittade inte ordet. Ilskan kom farande. Arg på alla som inte förstod. Arg på mig själv för att ordet inte fanns. Arg för att hjärnan och munnen inte kunde hitta ordet trafikljus.

Vid ett annat tillfälle förklarade jag klart och tydligt för gubben om några trafikregler men han förstod inte. Jag förklarade både en och två gånger men det blev allt mer osammanhängande. Ilskan kom och jag röt åt gubben. Arg över att han inte förstod men mest arg på mig själv för att orden svek.

Idag började Maja skratta åt mig. Jag förstod ingenting?

Jag sa:

- Vad hemskt det måste vara att få veta att han inte hade behövt bli så missbildad om han fått hjälp direkt efter jobbet.

Maja asgarvade. Vad skrattar hon åt? Det är väl inget att skratta åt?

- Vad då jobbet? Du sa jobbet? "Hjälp direkt efter jobbet."
- Va? Jag sa födseln.
- Jag hörde det med, sa gubben. Hon har pratat massa konstigt hela dagen men jag har inte sagt något.

Helt förvånad tittar jag på dem. Vad menar de? Jag säger ju rätt. Jag sa inte jobbet. Jag sa födseln. Vad menar de?

Är det något konstigt med min hjärna? Varför hittar jag inte orden? Varför kommer de ut fel? Vad är det som är på gång?