Måndag

Maja har precis lämnat hemmet för att åka till sitt jobb. Hon har feriearbete under tre veckor på ett dagis i kommunen.

Att arbeta med barn är något hon pratar om att göra i framtiden. Kanske inte riktigt i den här formen men ändå barn. Vi får väl se.

Maja trivs väldigt bra och det förvånar mig inte. Än har jag inte träffat ett barn som inte fastnat för Maja. Hon har den där förmågan att nå fram till dem.

- Mamma, jag fattar inte. Många vuxna är inte pedagogiska för fem öre. Fattar de inte att det är barn de pratar med?

Hon har känsliga antenner och "ser" ibland mer än många andra vuxna.

- Maja, är du vuxen eller barn? frågade ett barn på förskolan.
- Vad tror du? frågade Maja tillbaka.

Barnet stod en stund och tittade på henne.

- Jag tror du är ett barn.

Maja bara log.

- Maja, är både barn och vuxen, inflikade en ur personalen.

Barnet tittade lite fundersamt på Maja men sedan var det avklarat.

Vi vuxna gör det så krångligt för oss själva. Barn är mycket enklare och direkta. Det poppar upp en fråga. De vill ha ett enkelt svar. Få fundera på de en stund och sedan komma tillbaka med mer frågor.

Precis så är det med npf-diagnoser. Lite åt gången. Allt för mycket information blir svår att greppa över.

Maja kanske inte själv inser det men det hon praktiserar på barnen kommer ifrån mitt sätt att försöka uppfostra henne och hennes syskon.

Ge lite information, avvakta, lyssna in, ge mer information.

Om och om igen.


Jag ska läsa tidningen och dricka en kopp kaffe men sedan tror jag att jag återvänder till sängen en stund.

Varit smärtsam natt och jag har inga andra måsten idag än att huset ska städas, disk ska tas om hand, tvätt ska fixas och mat ska lagas. Kanske ska jag hinna (läs orka) sy klart gubbens shorts.

Måndag morgon och en ny vecka börjar.