Något så enkelt

Ibland är lösningen så enkel att du inte ser den.

Gångerna då Magda får extrema utbrott av aggressivitet har varit många den senaste tiden.

Jag har känt att de kommit allt oftare och att de blivit värre.

När man står med sin dotters knutna näve millimeter från ansiktet och ser in i kolsvarta ögon känner man sig maktlös.

När man hör hur denna snälla tjej i raseri hotar att döda hela sin familj känner man sorg.

När pojkvännen upprörd skickar sms och berättar om alla fula ord hon öser över honom oroar jag mig inför framtiden.

Allt detta har berott på att Magda antingen vägrat att ta eller missat att ta sin medicin.

För Magda är inte ond. Hon är inte elak.

Jag vet att många har åsikter om mediciner vid npf men tro mig: jag har försökt allt annat. Borttag av vetemjöl, socker och mejeriprodukter. Fiskolja, Iq, aloevera, vitaminer och mineraler. Massage och avslappning.

Det finns ingen annan lösning som kan hjälpa mina npf:are.

Det handlar inte om att droga Magda till en viljelös zombie. Det handlar om att Magdas hjärna ska få hjälp med att hinna tänka innan hon reagerar.

När Magda lugnat sig efter det senaste utbrottet försökte jag förklara för henne att även om hon säger förlåt, även om jag vet att alla de där orden och handlingarna inte egentligen är menade så sårar de.

Jag försökte förklara att de såren finns kvar och att en dag har man så många sår att förlåt inte får plats.

- Om du tar sönder något för du är arg. Så är det sönder.
- Man kan faktiskt laga.
- Ja, vi kan klistra ihop bilden eller limma ihop din tekopp men den är ändå inte riktigt hel.
- Okej!
- Om du då tar sönder den en gång till. Vad händer då?
- Gör jag det många gånger kan man till slut inte laga.
- Precis!

Förstod hon? Jag vet inte.
Kommer hon att tänka på detta nästa gång hon bli vansinnig? Nej!

När Magda kommer i det läget fungerar inte logiskt tänkande eller minnesfunktioner.

Just där och då är det bara amygdala som fungerar och den är inställd på överlevnad.

Så därför finns det bara en enda lösning och det är att förebygga så att Magda aldrig triggas till de situationerna.

Den första förändringen som vi införde är att Magda måste få in en morgonrutin även när det är sommarlov.

Det fungerar inte att sova länge, ta medicinen sent (eller strunta i den helt) och vara uppe hela natten.

Jag förstår att hon vill sova längre än skoldagar men nu är det väckning kl. 10.00 med frukost och medicin på sängen som gäller. Lite sovmorgon kan man få i alla fall.

Efter kort tid har jag sett en otrolig skillnad på Magdas beteende.

Igår storstädade hon sitt rum utan att jag bett henne.

Hon startade med att göra en fotovägg. Klarade av att inte bara starta utan också göra klart och städa undan efter sig.

Helt otroligt!

Så den enkla lösningen var helt enkelt rutiner.

Även om jag vet att rutiner är något som personer med npf-diagnoser mår väldigt bra av trodde jag inte att det var det som var lösningen.

Tänk, när jag trodde att jag var snäll och lät Magda sova längre gjorde jag henne istället en otjänst.

Att lösningen skulle vara så enkel.