Tiggeri

www.photobucket.com

När jag och Maja går mot Maxi ser jag en man sitta utanför och tigga. Det gör ont i mitt hjärta. Jag har alltid varit kluven till det där. Dels vill jag hjälpa men en annan del av mig är orolig över att det är människor som sitter fast i en liga. Som inte själva får behålla det de tigger ihop. Jag läser också tidningar och sociala medier. Är det bara en skröna med vuxna "Oliver Twist"? Vilket som handlar det trots allt om människor. 

Jag och Maja går in i affären och mannen kan inte försvinna från mitt sinne. Plötsligt kommer jag på en lösning.

Jag KAN hjälpa. Om det faktiskt är så att mannen är i en liga kan jag hjälpa honom ändå. Fast inte med pengar.

Jag plockar ner varor i en kasse. Sådant som klarar sig utan kylskåp. Konserverat kött, pulversoppa, torkad frukt och lite grönsaker. Även våtservetter och vatten slinker ner.

När Maja inser vad jag tänker göra ler hon med hela ansiktet.

- Du är snäll du, mamma!

Maxi hade butiksgjorda kycklingwraps som jag också köpte.

Med wrapsen och vattenflaska i ena handen och kassen i den andra går jag ut ur Maxi.

Mannen sitter kvar och när vi kommer mot honom höjer han sin pappersmugg och säger några ord jag inte förstår. Jag räcker fram wraps och vatten och jag har aldrig sett ett större leende. Orden som strömmar ur honom kan jag inte förstå men det behövs inte.

Jag ställer kassen som jag plockat ihop bredvid honom och ler.

När vi går mot bilen vänder sig Maja om och tittar. Mannen har redan wrapsen i munnen, tittar i kassen, lyfter huvudet och spejar efter oss.

Jag tror jag har hjälpt en medmänniska idag. Jag tror jag har gjort en annan människa lycklig. Även om han inte får behålla matvarorna jag köpte så har han fått mat i magen och framför allt hopp. Hopp att det finns godhet.