Gubben riktade sina ord till Maja, hans tänkta adress var Magda men jag tog åt mig.
- Ni var på Maxi och handlade utan att köpa mer pålägg eller mjölk.
- Vi köpte en liter mjölk för jag orkade inte bära mer, svara Maja.
- Ni var väl ens fan flera som kunde bära?
- Menar du att mamma skulle bära?
Plötsligt orkade jag inte lyssna mer. Deras ständiga bråkande gör mig ont och att nu min oförmåga att orka ska behöva vara ett ämne de bråkar om sårade mig.
Jag reste mig, tog plånbok och körde de 3 milen fram och tillbaka till Maxi.
Nu finns fem liter mjölk, en laktosfri, pålägg för någon dag och middag för minst två dagar.
Musklerna vibrerar i kroppen och det känns som om all styrka runnit ur mig.
Men jag biter ihop trots tårarna.
Bottenvåningen ska dammsugas och torkas, plock ska göras, disk ska diskas, tvätt ska tvättas, mat ska lagas och jag ska bita ihop.
Aldrig mer att jag ska vara orsaken till klagomål.
Det där känner man igen :(
SvaraRaderaKram!