Det kom ett mail

Eller inlägget skulle kanske heta "Magdas nya diagnos".

För ett tag sedan kom ett mail från en kvinna som hade läst här på bloggen om Magda och hennes problem. Kvinnan presenterade sig och berättade att hon arbetade som logoped och gjorde dyslexiutredningar samtidigt som hon utbildade sig i dyskalkyli. Hon ställde den otroliga frågan om vi/Magda fortfarande var intresserade av en utredning.

Min reaktion var först misstro. Var detta verkligen sant? Drev någon med mig? Så jag kollade upp kvinnan och hon var verkligen den hon utgav sig för att vara. Detta var sant.

Genom bloggen hade en kvinna hittat oss. Eller snarare Magda. Och hon ville göra en utredning för att fastställa att Magda har dyskalkyli.

Gissa om jag blev glad. Den känslan i magen var otrolig och det föll en stor gigantisk sten från mitt hjärta.

Har insett på senaste tiden att jag är många stenar. Mycket dåligt samvete, mycket skuldkänslor och otroligt mycket sorg. Men det är en annan historia. Detta är Magdas.

Det blev ganska mycket mail- och telefonkontakt med kvinnan. Hon tog även kontakt med skolhälsovården i vår kommun och med skolan Magda går i. Hoppas verkligen att kontakterna dem emellan kan vara till nytta i framtiden.

Själva utredningen var tuff. Jag fick sitta med hela tiden eftersom Magda önskade det och det gjorde ont i mig. Att se sitt barn ha det så otroligt tufft med saker som för andra är enkelt och inte kunna hjälpa. Det är jobbigt.

Att sitta bredvid och plötsligt inse att hon inte förstår. Ord jag använt, begrepp jag tagit för givet.

Bara en så enkel sak som att hon inte har förståelse för avstånd (meter, km, mil), tid (sekund, minut, timme).

Enkla (basala) uträkningar är jobbiga och tar mycket tid. Där fingrarna räcker till går det någorlunda. Om det är plus eller minus. Division eller multiplikation saknar hon strategier för att räkna ut.

Magda är även osäker på var siffror ska placeras i en tallinje. Även var siffrorna ska placeras på klockan är svårt.

Problemlösning var en väldigt svår uppgift. Resultatet visar att Magda har svårt för alla typer av problemlösningar. Både de där svaret finns att utläsa i texten och uppgifter som kräver logiska slutsatser.

Det var så många AHA!-upplevelser. Så mycket som klarnade. Jag insåg att Magda behöver mycket tid, extra knuffar och uppmuntran. Hjälp att läsa. Kanske även hjälp att tolka och förstå. (Vilken gymnasieskola kan i framtiden erbjuda henne allt det) Men jag insåg också att jag nog har knuffat för mycket.

Kämpa, träna och lära i skolan. Sedan kommer hon hem och då är det samma visa hemma. Träna, träna, träna. Allt jag gjort för att hjälpa henne att förstå. Böcker, datorspel, appar.

När jag satt där och såg hur Magda kämpade. Hur tårarna var nära många gånger. Hur hon i ilska och frustration knöt sin hand i knät. Hur käkmusklerna spändes när tänderna bet ihop hårt. DÅ bestämde jag mig för att hemma ska vara hemma. Inget mer träna. Inte på det sättet som vi gjort hittills. Hemma ska vara hemma och mamma ska vara mamma.

Testresultatet tog ett tag även om vi fick ett muntligt utlåtande. Logopeden ville ta med sig allt material och gå igenom det (redovisa)  med sina lärare i Uppsala. Allt för att vara på den säkra sidan. Och kan Magdas tester också kanske hjälpa andra att få förståelse är det bara bra.

Så kom tillslut brevet.

Diagnos:
"Blandad inlärningsstörning" F81.3

"En mindre väldefinierad restgrupp av tillstånd där både räkne-, läs- och stavningsfärdigheter är klart påverkade men där störningen inte enbart kan förklaras av psykisk utvecklingsstörning eller bristfällig skolgång. Räknesvårigheterna innefattar bristande förmåga att behärska basala räknefärdigheter såsom addition, subtraktion, multiplikation och division snarare än de mer abstrakta matematiska färdigheterna som krävs i algebra, trigonometri, geometri och komplexa beräkningar. Diagnosen används vid tillstånd som uppfyller kriterier från F81.2 Specifik räknesvårighet tillsammans med kriterier från F81.0, specifik läs- skrivsvårighet eller F81.1 Specifik stavningssvårighet." ICD 10

De svårigheter Magda har kan inte kopplas till ADHD eller dyslexi. Det beror inte heller på bristande skolgång. För skolan har alltid gjort sitt bästa utifrån de förmågor, den förståelse och de resurser de har haft. Även om jag som mamma kan känna att det skulle gjorts mer. Alla har vi kämpat för Magdas bästa. Ingen har gjort något fel och ingen har någon skuld i att det är som det är. Magdas svårigheter är bestående och kan inte tränas bort.

Även om jag blev glad att äntligen Magda fått ett bevis för att hon verkligen har problem och att det inte beror på lathet eller ointelligens så blev jag ledsen. "Blandad inlärningsstörning", det låter så hårt. Men kan detta hjälpa Magda att få den hjälp och den förståelse som hon behöver av samhället, skola och omgivning för att kunna blomma ut som människa får de kalla det vad de vill.

Nu ser vi framåt. Rätt gymnasium med rätt förståelse är viktigt. Var hittar vi det?