Vissa dagar är bara för mycket. Tycker jag försöker att vända och vrida så allt ska fungera. Knuffa och uppmuntra. Prata, resonera och förklara.
Kraven på mig känns just nu överväldigande. För hur hjälper man någon som inte vill bli hjälpt? Hur uppmuntrar man någon som inte vill bli uppmuntrad? Hur når jag in till någon som inte vill lyssna?
Kan inte heller släppa det och bara låta det vara. Jag har ett ansvar och en skyldighet som förälder.
Jag sliter mitt hår och kämpar vidare men ser inte fram emot dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar