Utvärdering städsöndag

Det tar rejält på en krasslig kropp att ha städsöndag. Känns att jag lever idag. Fotleder, nacke och armar bråkar rejält.

Jag tog på mig den arbetsorder som innehöll vardagsrum och sovrum. Det innebar också fyra maskiner tvätt för att få kuddar, täcke och sängkläder rena.

Gubben fick kök och jag försökte hjälpa honom så mycket jag hann. Fixade det mesta av hans dammsugning. Tyckte så synd om honom. Ryggont är inte kul.

Magda fixade toalett och hall. Maja badrum och Max gjorde ingenting.

Hans ursäkt var först att han skulle vänta tills flickvännen åkt hem men då åkte de till svärfar. När de sedan kom hem var det mörkt ute och det var omöjligt att städa.

Max hade fått arbetsordern som innebar städa bilarna och sedan fråga mamma vad som behövde göras.

Han fick lov att göra det idag istället och arbetsordern utökades med att vika tvätt.

Vi får väl se. Än har inget hänt.

När jag utvärderar deras arbete ser jag flera brister. Om de beror på att de inte hann i och med svärfars smörgåstårta eller om de fuskat får vi se.

Har i alla fall insett att vi måste ta ett snack om vad man gör när man är klar med om sak. Hur man gör avslut. Bara för att golvet torkades betyder inte det att man är klar.

Soppåsar som ligger kvar, rengöringsmedel och trasor som inte plockats undan, saker och stolar som inte ställts tillbaka.

Kanske tydligare arbetsorder på söndag. Maja var den enda som strukit varje punkt i arbetsordern. Hennes jobb var utmärkt. Hon hade till och med gjort mer än jag krävt. Jag hade glömt bort att skriva: vattna blomma och lägga in ren badrumsmatta.

I det stora hela är jag riktigt nöjd. Det gick väldigt bra och inga klagomål. Framför allt inget gnäll och tjat.

Kändes skönt krypa ner i en renbäddad säng i ett hus som luktade gott och ha en känsla av gemenskap. Att vi samarbetat.