Denna gången var det Maxibutiken i söder som besöktes. Även här sitter det en kvinna och tigger. Många gånger har jag hört folk prata om att hennes man sitter i en fin bil på parkeringen och vaktar henne. Att man inte ska ge till henne, att hon är en av de som luras. Tiggarligor.
Varje gång man närmar sig butiken utbrister hon:
-Snälla! Kronor! Snälla! Pengar! Snälla!
Jag ler alltid och möter hennes blick. Jag ser henne. Ser människan. Men aldrig gett eftersom människors ord nått mitt hjärta.
En dag bestämde jag mig för att sluta lyssna på alla de där som vet bättre. Vad är det för skillnad på kvinnan som sitter vid butiken norröver? Varför valde jag att ge henne?
När jag gick inne i butiken rannsakade jag mig själv och plötsligt insåg jag att det inte var någon skillnad. Jag hade bara påverkats av allas kritiska ord. Vad visste jag och vem är jag att döma.
En kasse plockades ihop och jag tänkte i samma banor som till kvinnan vid Maxibutiken norröver. Frukt, konserv, pulver. Sådant som inte behöver kylskåp. Hållbara produkter.
Jag blev översållad av glädje.
Några dagar senare är gubben med mig till affären. Han har alltid varit lite skeptisk till det där med tiggare. Han lyssnar mycket på människors historier om ligor och personer med fina bilar som plockar upp tiggaren på kvällen. Om lama och lytta som kastar kryckan när ingen ser. Vi har pratat mycket om detta eftersom jag berättat om att jag gett kvinnorna kassar med mat. Jag frågar honom om han verkligen tror att det är kul att sitta där. Om det egentligen inte är den absoluta sista utvägen. Vi pratade om att de är EU-medborgare och har rätt att komma hit men får inte utnyttja vårt sociala nätverk. Hur eländigt det är i andra länder och speciellt då romers situation i Rumänien.
Samma sak som inträffade norröver händer här. När kvinnan känner igen mig ler hon med hela ansiktet. Hennes malande med:
-Snälla! Kronor! Snälla! Pengar! Snälla !
tystnar och hon pratar ord som vi inte förstår. Men leendet i hennes ansikte går inte att misstolka. Hon vinkar och slår ut med sina armar. Gester som inte kan misstolkas än hjärtlig tacksamhet, vänskap.
I butiken pratar vi om just hennes situation och hur långt det behöver gå innan man faktiskt sätter sig där. Vad tiggare får utstå. Jag säger att jag har lite pengar jag tänker ge henne.
När vi närmade oss utgången såg jag hur gubben plockade upp en tjuga och några småmynt ut fickan. Hade han tänkt om? Till min glädje gav han henne pengarna.
Kvinnan blev så glad när även jag lämnade lite småmynt. Hon tog mina händer i sina och kysste mina handryggar (en gest som i många kulturer innebär att visa respekt och vördnad).
När jag senare fick höra berättelser om att kvinnans man sitter utanför Netto och ropar -Tacka Koranen! blir jag irriterad.
- Det tror jag inte han säger. Han säger nog Tack! Kronor!
Jag får en paff blick tillbaka.
- Du vet väl om att om det är romer som tigger så är de inte automatiskt muslimer. Romer finns i alla religioner precis som andra människor. Väldigt många är faktiskt kristna. Precis som du och jag.
Diskussionen tystnade.
Fördomar sprids enkelt men sanningen segrar alltid till sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar