- Vakna! Vakna! Vi har försovit oss. Klockan är 31.
Jag flyger upp.
Att jag missat gubbens klocka 05.45 och min egen 06.00 hör till ovanligheten men tänkte först att det berodde på att kattaskrället väckte mig 02, 03 och 04.
Alfons jamande ovanpå min vanliga hackiga sömn kanske fått mig att koppla bort alarmen.
Magda står och stampar vid sängen.
- Skynda! Jag missar skolan.
När jag tittar på klockan står där 32 men 05.32.
- Magda, det är inte dags än.
- Jo, klockan är 31. Skynda!
- Gå och lägg dig igen. Klockan är 5.32. Du ska stiga upp 6.
- Du ljuger. Skynda!
- Lita på mig. Gå och vila lite till. Jag lovar. Jag väcker dig.
Muttrande går Magda tillbaka till sitt rum.
Hon hade rätt. Klockan var 31 men hon var en hel timmen före. Klockan 06.31 hade vi försovit oss men inte nu klockan 05.31.
Stackare! Det är svårt när man inte förstår siffror. Inte kan klockan och saknar tidsuppfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar