Jobbade till 23.30 igår och när jag körde hem funderade jag på om jag skulle köra inom den dygnet-runt-öppna bensinmacken och köpa frukost. Men nej, hemma var en man och tre ungar 18-13 år som säkert sett till att det fanns något för dem att äta på morgonen.
Vem lurar jag?
Så klockan 6 stod jag och gräddade amerikanska pannkakor samt slängde ihop en yoghurtsmoothie med hallon och blåbär.
"Imorgon? Finns det en dag efter denna? Planera? Går det att äta?"
Jag nämnde inte ens för dem att de hade kunnat se till att det finns frukost åt dem. Att de har ett egetansvar och att gubben har ett föräldraansvar. Men jag orkar inte. Har försökt så många gånger över åren.
Det tar mindre kraft från mig att slänga ihop pannkakorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar