Dagen började bra men fortsatte sämre. Fick hämta en flicka vars känslor svämmade över.
Det gör så ont i mig att se henne ha sådan oro att enda utvägen för att släppa på sorgen är att rispa upp ovansidan på handen med en häftklammer.
Att från den viktigaste vännen höra:
-Det är något fel på dig.
Var smärtan som behövdes dämpas.
Ord som jag verkligen hoppas inte hade den hårda innebörden som Magda hörde.
Redan på morgonen märkte fröken att Magda inte mådde bra. Hon var "elak" mot en kompis men Magda menade på att hon bara sa sanningen.
-Alla säger så bakom hennes rygg.
Visst, jag har försökt lära barnen att bara säga saker om folk som de vågar säga till dem men ibland är det bättre vara tyst. Det är svårt att förstå med Magdas problem.
Jag förstår att kompisarna inte orkar med henne. Att de blir sårade av hennes beteende. Som människa förstår jag men som mamma blir jag en tigrinna.
Jag vill bära hennes smärta. Jag vill skydda henne mot världen som hon har så svårt att förstå.
Men det går inte. Hon väljer att dra sig undan. Gömma sig under täcket.
Känslor är svårt när du inte kan förklara varför du känner som du gör.
Kan bara måla en fjäril och vara ett stöd. Finnas.
http://lottasmat.blogspot.se/2012/11/the-butterfly-project.html?m=1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar