När mamma inte orkar städa inför Majas kalas träder städmonstret in. Hon härjar och fejar. Skäller på dammsugare och soffa för att de inte flyttar på sig.
Gnuggar och använder till och med disktrasan som hon har fobi emot.
Jag ville inte att det skulle bli så här. Jag ville inte att Maja skulle gå in och ta över som ansvarig. Jag är förälder. Jag ska orka. Jag ska fixa. Men sanningen är att jag inte orkar. Då hoppas och väntar och bönar och ber jag att familjen ska träda in. Ingenting händer.
Jag vill inte att Maja ska ta ansvaret. Jag vill inte späda på henne kontroll- och tvångssyndrom. Jag vill inte att hon ska känna sig "tvingad" att ta på sig mer ansvar. Hon gör redan mer än vad jag vill.
Men ingen annan plockar upp bollen när jag tappar den. Ingen annan ser.
Jag blir sårad. Ser ingen hur dåligt jag mår?
Jag vill bara att vi ska samarbeta. Om alla gör lite och hjälps åt så ligger inte den tunga bördan på mig. För jag orkar inte.
Är stolt över min Maja samtidigt som jag är oerhört besviken på mig själv för att jag inte orkar att vara den mamma som jag vill vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar