Att gå till Kerstin på vårdcentralen ger både kraft och styrka men är samtidigt tröttande.
Förutom att vara massör och ta hand om min värkande kropp lyssnar hon till mig som om hon vore min kurator och terapeut.
Hennes lugnande och empatiska röst borrar sig in i mitt hjärta och ger mig ork att fortsätta kämpa.
Hon ger mig tips och råd ur ett utomstående perspektiv.
Timmen hon ger mig är först och främst för att min kropp ska orka fortsätta. Att mina muskler och vävnader inte ska stelna. Samtidigt ger hon mig en stund av egoism. En stund på britsen där allt handlar om mig. Mina känslor och tankar. En stund när jag kan öppna och låta allt rinna ur mig.
Efteråt helt slut. Uttömd mentalt och ömmande kropp. Men ett inre lugn som ger kraft att fortsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar