Alfons

Jag har berättat tidigare om hur Rex och Alfons vill ligga nära eller ibland till och med på mig. Som för att ta bort eller lindra smärtan. Men det jag upplevde i natt var helt otroligt.

Alfons smög upp och ställde sig på min kudde. Jag kunde trots mörkret och inga glasögon se hur han satt och betraktade mig.

Han lägger sig försiktigt ner i ansiktshöjd. Ligger bara där och tittar på mig.

Jag har det jobbigt. Värken känns övermäktig. Jag känner mig så otroligt värdelös och bara tanken på att vända mig i sängen skickar ännu fler smärtpilar genom kroppen.


Plötsligt hör jag en annan sorts spinnande än jag brukar höra. Mycket ljusare. Men när jag känner hur han lägger sin tass på min kind och klappar försiktigt blir jag rörd.

Han har gjort så någon gång tidigare men i natt var jag extra känslig med all min värk.

Vi ligger så ett bra tag och han klappar mig med tassen. Mina tårar rinner.

Jag läser säkert in alldeles för mycket i handlingen. Jag "förmänskligar" kanske katten men upplevelsen var lugnande.

Till slut somnar jag och får sova ända tills det att musklerna spänner sig för att vända kroppen.

Vilken lugnande upplevelse. Vilken kärleksfull upplevelse.