Växa lite till

Mobilen ringer:

-Mamma, skynda dig. Klockan är tio över tre. Bussen går halv tolv.

Logik i det?

Magda var superstressad. Sovit hos bästisen i natt och vi hade bestämt att jag skulle följa med henne till banken för att hämta ID-kort innan de åkte.

- Lugn. Klockan är tio.
- Va?
- Andas!

Hör hur Magda frågar Wilma om klockan är tio.

- Jag kommer. Lugn.  Jag kommer.

När jag hämtar henne är hon glad och stuttsig.

- Du får sätta in pengarna, säger Magda och viftar med kontanter.
- Nej, du får göra det. Men, jag är med.
- Jag kan inte.
- Jo, det kan du.
- Vad ska jag göra?

Vi går igenom vad som kan tänkas hända på bankkontoret. Ser hur nervositeten gör Magda stirrig.

- Du fixar det. Du kan.

Det jag kan göra för henne är att vara lugn. Och pusha henne.

Efteråt lyser Magda.

- Du fixade det. Vad duktig du är.

När jag lämnar av Magda utanför bästisen ser jag hur hon glad hon är. Det känns så skönt att se henne så lycklig. Början av året var jobbig och jag var orolig.

Vi tar små steg men det går framåt. Visst blir det bakslag ibland men just nu känns det som om ett steg fram inte följs av två steg bakåt.

Idag tog Magda ytterligare ett steg mot frihet. Ytterligare en tröskel som hon har gått över.