Vissa människor drar fram det värsta ur varandra. Så är det med gubben och Maja.
Tro nu inte att de inte älskar varandra, för det gör de. Även om gubben är urusel på att uttrycka och visa sina känslor.
De där tillfällen när npf-problematiken tar över och det inte finns utrymme för något annat drar dessa två personer igång varandra något otroligt.
Maja söker gubbens bekräftelse medan han är oförmögen att ge henne den. Det eldar på hennes behov och tillslut är kriget igång.
För gubben är ödmjukhet och förmågan att backa en svaghet så istället kastar han in mer bränsle på elden.
Maja rasar och tillslut dras fler personer in och världskrig närmar sig.
- Hon ska inte bestämma här, skriker gubben.
- Vad spelar det för roll om hon trycker på fjärrkontrollen?
-Vi tittade på den kanalen.
- Men, det är ju reklam.
- Hon ska inte bestämma här.
- Vad spelar det för roll om hon tittar på annat medan det är reklam?
- Så du tycker att hon ska bestämma.
- Du är inte envåldshärskare i detta huset. Ni tittar på samma program och nu är det reklam. När reklamen är slut trycker hon tillbaka.
- Hon ska inte bestämma här.
Han låter som en skiva som fastnat i samma hack.
Envisa som synden båda två. Han ska inte ge sig och hon ska inte ge sig. Far och dotter av samma skrot och korn.
Ibland undrar jag om det är en sandlåda men det är bara ett hem med npf:are när medicinen försvunnit ur kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar