Stora testet för en OCD:are

Viruset som däckade gubben under större delen av hans semester flyttades till Maja som blev sängliggande (ockuperade soffan under halva tiden)  i 6 dagar.

Igår började gubben jobba igen utan att ha fixat någon av de saker som han innan ledigheten sa skulle bli gjorda. Så är det.

Känns lite trist att han inte lyssnade på mig och sjukskrev sig istället. Då hade han haft semesterdagarna kvar. Men, men.

Han har slitit ordentligt på sängen, fåtöljen och soffan. Sett filmer i oändlighet. Några har jag sett med men vi har absolut inte samma smak.

Vissa av de där filmerna får mig bara att må så dåligt. Hur kan vi människor behandla varandra så fruktansvärt? Ge mig istället en dokumentär. Lär mig.

När nu gubben åkte till jobbet var det plötsligt lättare att få något gjort hemma.

Kök och vardagsrum börjar sakta se ut som normalt. Jag förstår inte varför det samlas så mycket saker runt sjuka folk.

Gårdagen gick åt till att sortera allt som staplats i väntan på bättre dagar, dammsuga bakom den tidigare ockuperade soffan. För att inte tala om att torka golven. Det var ett tag sedan moppen fick jobba.

Ibland kallade Maja upp mig och jag fick bistå med hjälp.

Hon har startat operation sortering/sanering och hon gör det rejält.

Tidigare har allt sparats. Jag överdriver inte. I Majas pärmar, kartonger och gömmor finns massor. Till och med teckningar som hon "räddat" ur papperskorgen när klasskompisarna slängde sina teckningar i tredje klass.
Skoluppgifter. Då menar jag inte bara större arbeten utan även glosor och egna fulla räknehäften. Siffror upp och uträkningar ner. Väldigt viktiga då men totalt utan betydelse nu.

För dig som inte vet så har Maja en adhd-diagnos med autistiska drag. Hon har tidigare fått diagnosen OCD dvs tvångs- och kontrollsyndrom.

Den problematiken betyder många saker men för Maja har det bland annat inneburit att hon under sitt liv haft väldigt svårt att kasta saker.

Det visade sig på olika sätt men var särskilt tydlig vid högtider som inbegriper paket.

I tidig ålder betydde det att alla kartonger eller omslagspapper sparades. Det fick inte kastas. Om det gjordes blev Maja helt förtvivlade och mådde dåligt både psykiskt och fysiskt.

Maja och jag arbetade oss sakta fram till idag när Maja ganska lätt kan kasta. Vi har gjort detta själva. Jag har bett om hjälp från bup. Efterfrågat kbt men det enda Maja fick var några träffar och samtal i 10-års åldern. Det Maja bär med sig därifrån är att kvinnan inte gav Maja hennes teckning som Maja målade under deras samtal.

- Hon lovade jag skulle få teckningen nästa gång. När den torkat. Men hon visste inte var den var när jag frågade. Mamma, hon lovade.

Så jag och Maja har arbetat med hennes problem själva. Det vi började med var Majas katastroftankar vid avsked. Men det är ett annat inlägg.

Först fick Maja spara omslagspapper, sedan fick hon välja ut de fem finaste, minskade till tre. Tillslut fick hon klippa ut en bit av de tre finaste. Idag kan Maja kasta omslagspappret när presenten är öppnad.

Detta är inget enkelt arbete. Det krävs samtal och diskussioner. Det har tagit oss åratal.

Ju äldre Maja blev ju bättre kunde hon förklara för mig vad som händer i henne. Hur hon tänker och hur hon känner.

Respekt för den som gett presenten. Oro att de inte ska tro att hon uppskattar deras omtanke. Tacksamhet över tiden som lagts ner. Rädsla att något ska hända. Sorg över att något kastas.

- Maja, det är egentligen inte saken eller pappret som är det viktiga. Det är ditt minne. Människor dör eller försvinner ur ditt liv men bara för att du sparar allt betyder inte det att du kan hålla dessa människor kvar. Du kan inte hindra livet.

I söndags kände Maja att hon var redo för det stora testet och började sortera.

Det finns pärmar, tidskriftssamlare och lådor. För att inte tala om högar av staplar med "viktiga" saker som sparats.

Hon är väldigt duktig.

Maja fyller sopsäckar med skräp men utan att glömma sortering såklart. Hon har även sopsäckar med tidningar, plast och förpackningar. För att inte tala om alla dessa kläder som är för små.

- Men mamma! Den måste jag spara. Den köpte du till mig i den där affären den där gången.
- Ja, men nu passar den inte dig längre. Det finns säkert någon där ute som kan behöva den bättre än din låda.
- Det är sant. Vi lämnar den till secondhand.


Ibland låser det sig och hon behöver hjälp av mamma. Hon behöver bara få hjälp att själv ta beslut. Kan hon inte ber jag henne att spara. Det ska vara Maja som kastar. Inte Maja som kastar för att jag säger det.

Var så stolt när Maja stod med ett papper i handen och sa:

- Äsch! Det finns på Internet. Behöver jag veta kan jag googla.

Just nu ser rummet ut som kaos och när jag försökte få Maja till att hålla kväll och se på en film tittade hon sorgset på mig;

- Jag måste fortsätta. Det ser hemskt ut.
- Men det är för att du sorterar. När du sorterat klart och allt hamnat där det ska så blir det bra. Det måste bli värre innan det kan bli bättre.

Så Maja höll kväll och bakade faktiskt. Får se om jag får blogga om hennes kaka senare.

Idag fortsätter hon sitt arbete. Det går framåt även om det tar tid. Tror jag ska försöka få henne att ta en promenad med Rex . Livet är inte bara tufft jobb även om Majas mål, en större säng, är efterlängtad.