Suck!!!!

Varning för långt inlägg. Absolut inte min mening att gnälla. Så här är det. Hur ska jag göra för att ändra på situationen? Vad kan jag göra?


Försökte lugnt och sansat få gubben att förstå men misslyckades totalt. Vet inte hur jag ska nå in.

- Du, älskling! Fundera lite. Vad gjorde du här hemma igår?
- Vad menar du?
- Ja, vad gjorde du här hemma igår? Gjorde du något som var till gagn för hemmet eller någon familjemedlem?
- Vad menar du?
 Precis det jag säger. Vad gjorde du igår?
- Ingenting! Jag var trött efter att ha arbetat 8 timmar.
- Men! Har du tänkt på hur andra som också jobbar 8 timmar gör? Hur fungerar deras hem?
- Jag skiter väl i vad andra gör. Vad är du ute efter?
- Vill bara att du ska tänka.
- Vad ska jag tänka på? Vad är du ute efter? Jo, jag var och tränade. Jag jobbade 8 timmar och tränade. Vad är du ute efter?

Hans röst blir allt argare och jag går undan. Lika bra att släppa det. Jag får honom inte att förstå.

Han är iväg och jobbar 8 timmar. Jag förstår att han är trött. Men jag har inte precis varit sysslolös under hans arbetsdag.

Kl. 6 steg jag upp och väckte Magda till första skoldagen efter jullovet.

Fick min krampattack i magen som jag berättade om igår.

När den släppt och gubben åkt. Pratade jag och Magda ganska mycket om hur dagen skulle bli. Det är alltid jobbigt att komma tillbaka efter lov. Värst är sommarlovet.

Magda fick i sig både medicin och frukost och kände tillslut sig redo för att gå till bussen.

Jag plockade undan frukosten, kissade Wille och gav honom mat.

Hängde upp tvätt och tittade på högen med ren tvätt men kände att kroppen inte orkade. Inte om jag skulle klara av allt annat som fanns planera. Saker som andra gör utan att tänka sliter hårt på min kropp och min hjärna.

Bäddade sängen och lyckades till och med knäppa bh:n i ryggen. Hurra!!!

Efter tredje rundan uppför trappan lyckades jag få liv i Max.

Agerade taxi 3,8 mil enkel resa åt en nervös kille som skulle göra teoriprov för körkort. Medan Max kämpade med frågorna åkte jag till Ulrika och drack kaffe. Pratade bara skit tills Max ringde efter 60 minuter.

På vägen hem med en nedslagen son försökte jag peppa honom till att inte ge upp. Körkortet kommer. Han behöver bara mer hjälp, mer tid och tyvärr mer pengar.

Inom affären och handlar det nödvändigaste. Skynda är ingen bra idé. Sliter hårt på kroppen och hjärnan låser sig. Självklart glömde jag att handla både toapapper och kattmat.

Väl hemma bjuder Maja på nybakad kaka och nykokt kaffe.

Efter lite googlande och telefonsamtal för att få kött på benen går jag upp till Max. Han har väldigt nedslagen krupit ner i sängen. Fy, vad det gör ont i ett mammahjärta.

Berättar om mina samtal. Det finns lättläst körkortslitteratur. Imorgon följer jag med till körskolan. Detta ska vi fixa.

Dammsugar i köket och börjar med maten. Maja hjälper till med att klyfta potatisen innan hon återvänder till läxorna. Prov och inlämning direkt efter jullovet är inte kul. Speciellt inte om man kom ihåg det alldeles försent.

Klockan 16.30 står maten på dukat bord och 16.40 stannar gubben utanför.

Han kommer hem, äter, reser sig upp och sätter sig i fåtöljen framför tv:n. När tidningen är läst ser han på tv tills han somnar.

Medan han snarkar i tv-rummet dukar jag av från bordet. Ställer in hans tallrik i diskmaskinen. Ger hundarna mat. Diskar upp alla grytor som använts. Plockar undan och donar.

Går in till gubben med en kopp kaffe och en bit av Majas kaka.

Han vaknar till och dricker kaffe och varva tv-tittande med surfande.

Jag dricker mitt kaffe och går sedan ner i källaren för att hänga tvätt och fylla på ny maskin.

När jag kommer upp ställer jag in kaffekoppar och assietter i diskmaskinen. Startar den och sätter mig för att kolla in Jamie Olivers nya tv-program "Save with Jamie".

Gubben lämnar stolen och åker till träningslokalen.

Magda frågar nyfiket om hur det gått för Max. Jag berättar om hans misslyckande men att jag tagit reda på hur vi ska lösa det.

- Tack mamma! Du ställer alltid upp och du finns alltid för oss när det behövs. Tack för det.

Jösses!! Vilket beröm. Trodde jag skulle börja gråta.

När gubben kommer hem sitter jag och Maja vid köksbordet. Helt inne i att hjälpa Maja i ett skaparprojekt.

Orkade se Jamies program tills de tre första rätterna var tillagade men klarade sedan inte mer. Ljud, bilder och allt blir jobbigt för hjärnan. För att inte tala om mina ögon som blir allt tröttare under dagen. Framåt kvällen är det väldigt suddigt.

Gubben sätter sig i soffan och fortsätter sitt tittande.

Maja och jag pratar och jobbar med hennes projekt tills strax innan 22- tiden och städar sedan undan.

Ett kort stopp i soffan för att bara inse att gubben tittar på en film som vi redan sett.

Går in till Magda för att knyta ihop dagen. I morgon är det fredag och hon ska till optikern efter skolan.

Borde tömma tvätten men orkar inte ta mig ner i källaren. Tar istället tag i diskmaskinen som nu är klar. Ställer in i skåpen och plockar även in de grytor jag tidigare diskade.

Fyller på med ny disk som dykt upp från diverse tonårsrum.

Nu är klockan nästan 23 och min kropp orkar knappt in på toa för att borsta tänder.

Medan jag plockar undan kuddar och överkast i sängen hör jag hur gubben röjer i kylskåpet. Hungern efter träningen sätter in.

Jag stoppar in propparna i öronen och släcker fönsterlampan. Nu orkar jag inte mer.

När jag vaknar kl. 01.45 ligger gubben i sängen.

Jag går upp och släcker lampan under köksskåpen. Ser disken på diskbänken efter gubbens måltid. Suckar men bestämmer mig för att låta det var tills morgonen.

Återvänder till sängen och sista gången jag tittar på klockan visar den 03.18.

Klockan 5.30 ringer gubbens klocka. Han stänger av och somnar om. Klockan 5.45 ringer den igen. Samma visa. Klockan 6 stiger jag upp. Väcker Magda och plockar fram frukost och mediciner.

Ser till att gubben har stigit upp 6.10.

Magda känner sig seg och vill ha en kram. Kryper ner i hennes säng och kramar in morgonen i henne.

När gubben kommer upp från källaren och klär på sig arbetskläderna så klagar han över hur mycket oviken tvätt det är i tvättstugan.

Då bestämmer jag mig för att försöka få honom att tänka till.

Medan han tar sin medicin försöker jag i lugn och ro prata med honom för att få honom att inse att det inte bara är mitt ansvar att sköta en familj och ett hem.

Som jag berättade i början misslyckades jag. Valde helt fel tidpunkt. Men vad gör man när det aldrig är rätt tidpunkt?