Jag är en kvinna, dotter, hustru, mamma, farmor och mormor som jonglerar för att få livet att fungera i en speciell och rörig familj. Välkommen in att ta del av min matlagning och vårt liv.
måndag 2 juli 2012
Äntligen kompisar
Magda har varit väldigt orolig över att låta hundarna komma nära katten. Jag har försökt förklara för henne att Alfons är så snabb så han hinner undan och hans vassa klor nog ska sätta hundarna på plats. Men hon har inte vågat.
Självklart har hundarna känt av hennes oro och varit ännu mer ivriga att visa att de visst är snälla mot katten. Magda har då blivit orolig och höjt rösten och allt har kommit till moment 22.
Så när vi åkte till Stockholm var hundarna instängda i hallen och fick knappt se katten eftersom Magda satte upp stora filtar.
Men med Max hemma ensam med dem gick det mycket bättre. Han lät hundarna träffa katten en och en. Tillsammans hade han inte vågat ha alla tre. Han skickade sms och berättade glatt om framstegen.
Så när vi kom hem igår var det självklart att hundarna och katten skulle vara tillsammans. Detta gick Magda tveksamt med på när hon såg att det fungerade. Hon var fortfarande orolig och gillade inte när Rex och Alfons jagade varandra. Inte förrän hon såg att Alfons jagade Rex. Då förstod hon att katten var den som bestämde.
Så idag vågade hon ha både hunden och katten i sängen hos sig för att vila lite.
Men hon vill ännu gärna bära på katten och vakta så att hundarna inte är stygga vid honom.
- Vänta bara tills katten blir större. Då vågar inte Rex gå nära. Katten blir kanske större än vad lille Rex är, sa gubben med ett skratt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar