En olycka händer lätt

Hör grannens barn stoja bakom häcken.

Magda kommer irriterad in och anklagar deras rop för att ha stört hennes koncentrationen med skateboarden.

- Äsch, de har kul och stojar bara. Du skriker också, försöker jag sopa bort hennes irritation.

Plötsligt hör jag hur skriken inifrån granntomten ändrade karaktär. Det lät allvar. Det lät panik. Det lät inte alls som barn som skojade.

Jag försöker få kontakt genom häcken men skriken blir bara högre. Så jag plöjer genom den täta häcken.

Granntjejen hade besök av en kompis och leken på studsmattan hade plötsligt förvandlats till tragik.

Mamman står i telefon och tittar upp på mig när jag närmar mig. Då ser jag flickans arm. Den är vriden i flera onaturliga vinklar och hon gråter förtvivlat.

Jag lyckas lyfta henne ur studsmattan och ber mamman hämta kuddar så vi kan stötta upp armen.

Ambulans är redan ringd. Flickans föräldrar har lång väg att åka och pappan hoppas hinna fram innan ambulansen.

- Tror du att de kan fixa min arm? Jag vill att de ska fixa min arm. Mamma och pappa kommer bli arga.
- Inte blir de arga. Du har inte gjort detta med vilje. Du har inte gjort något fel.

Hon är uppriven.

Jag försöker prata lugnt med henne. Få henne att tänka på annat. Jag frågar om hennes sommarlov. Om hon har badat. Om hon tycker om glass. Berättar att hennes pappa och jag gått i samma klass. Att han var en buse.

Efter ett tag bli gråten värre.

- Varför gör det mer ont?
- Du är modig. Du är duktig.
- Varför gör det mer ont?
- Ska jag berätta för dig?
- Ja.
- När man skadar sig så skickar kroppen ut medicin för att det inte ska göra så ont. Men efter ett tag tar den medicinen slut och då behöver man få annan medicin.
- Jag vill inte ha spruta. Jag tycker inte om sprutor.
- Det finns olika sorters medicin. Ibland få man medicin som man andas in i en mask. Ibland får man medicin att dricka, medicin att svälja och ibland får man en spruta. Det viktiga är att du inte har ont mer.

Minuter verkar vara väldigt långa men äntligen kommer ambulansen. När den ena kvinnliga ambulansföraren sätter sig på huk vid flickan drar jag mig undan. Jag hör när jag går igenom häcken att pappa har hunnit fram. Nu får hon hjälp. Nu är hon i trygga händer.

Tänk så fort det kan ändra sig. Ena stunden leker de. Hon står på händerna på studsmattan. Med barns okunskap studsar vännen till. Flickan flyger i luften och landar på sin arm. Leken förvandlades till smärta och gråt.

Jag såg hur förtvivlad granntjejen var. Kunde riktigt läsa i hennes ansikte att hon anklagade sig själv. Hoppas att hennes föräldrar förklarar för henne att olyckor inträffar. Att man inte kan anklaga någon för en olycka. Ibland blir det fel.

Så snabbt kan livet ändra riktning. Jag känner glädje över att det bara var en arm.

Men barn måste få vara barn. De måste få leka. De måste få ha roligt.