fredag 6 juli 2012

Hur man än vänder

Igår var det bloggtystnad. Jag lämnade hemmet på förmiddagen och begav mig in i de djupa Göinska skogarna för att hälsa på goa Diana. Det blev kaffe, lunch och kaffe. Kryddat med massa skitsnack. Konstigt att man liksom aldrig hinner prata klart. Vi har alltid massa att säga.

Vi kom in på det där med tonåringar, hjälpa till hemma och givetvis diagnoser. Diana har själv dotter i tonåren med npf-diagnos så hon lever i liknande värld som jag. Även om min familj med fyra med diagnos är lite galnare. Hon vet i alla fall hur det är.

Jag berättade om hur jag har försökt med allt med ungdomarna. Allt jag kan komma på för att få dem att vara mer delaktiga och hjälpa till hemma. Allt utan framgång. Det enda jag inte har försökt är betalning och det tänker jag aldrig göra. Jag får baske mig inte betalt för att städa, tvätta och laga mat.

Dianas åsikt var att strunta i det.

- Det kommer. Förr eller senare som kommer det.


Jag funderade på det och tänkte att jag skulle aldrig orka. Jag skulle inte klara av att se allt skräp och kaos som de orsakar och strunta i det. Jag är inte sådan. Jag blir så stressad av röran runt omkring mig.

Från Diana körde jag till jobbet men stannade inom till Janni och hämtade lite underbart doftande Partyliteljus. Så bilen luktade fantastiskt.

Efter några timmar på jobbet börjar telefonen ringa. Först Magda och sedan gubben. Det var sådant liv att jag var tvungen att gå undan för kollegorna tittade på mig.

Gubben var vansinnig och ansåg att jag aldrig ställde några krav på barnen och att jag lät dem göra som de ville. Att de utnyttjade mig och jag bara ställde upp på att de trampade på mig.

- Men hur ska jag göra? Jag ber dem och struntar i det. Ingen lyssnar på mig. Inte du heller. Jag orkar inte längre men ingen bryr sig. Ingen lyssnar. Ingen hjälper till utan tror att allt ska jag fixa. Hur sjutton ska jag kunna fixa toapapper när jag sitter på jobbet 4 mil hemifrån?  Är det bara mitt ansvar?


Det bubblade bara över. Jag fick nog. Jag ville inte mer.

När vi blev klara lite tidigare så undrade min kollega om jag ville sluta innan men jag vägrade.

- Jag vill inte komma hem så länge de är vakna. Åk du.


Det kändes fruktansvärt att inte vilja åka hem till sitt eget hem till sin egen familj.

7 kommentarer:

  1. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du gav dig själv ett andningshål. Och kanske var det lättare efter en välbehövd pratstund med din väninna?

    Fortsätt att ta hand om dig!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete över sådant men den finns där ändå. Känslan av misslyckade. Att inte räcka till.

      Men jag vet också att även om de där små stunderna av EGO-Lotta-tid kostar så ger de otroligt mycket.

      Jag ska försöka. Tack.

      Kramar

      Radera
  2. En uppmuntrande kram till dig! Familjen din inser nog inte hur bra dom har det? Du verkar göra så mycket för dem, men glöm inte bort dig själv också! Annars kanske den dagen kommer då du inte orkar, att ta hand varken om dig eller de andra? Våga säga ifrån, och "ta ledigt" ibland, om det går? En pratstund i lugn och ro med väninnan var nog mycket välbehövligt kan jag tro :)

    Det var kul att läsa om er Stockholmssemester förresten, många fina bilder :) blir sugen själv på att åka dit några dagar, är så kul att gå runt på museer, och ni verkar har verkligen hunnit med många av dem :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Nej, jag tror inte de inser. Och jag vet inte hur jag ska få dem att förstå. Försöker förklara att min ork börjar ta slut men de tar det inte på allvar.

      Visst är det skönt att ta en paus ifrån dem ibland men jag saknar dem lika snabbt. Som tur är jag inte långsint.

      Ska försöka bli bättre på att ta de där stunderna. Problemet är bara att jag får det sju resor värre när jag kommer hem igen. Det är som om hemmet pausas i väntan på min återkomst.

      Vad roligt att dokumenteringen av semestern uppskattades. Den var faktiskt rent egoistiskt: Magda har haft mycket nytta av det nu efter för att minnas.

      Bättre med en blogg än ett fotoalbum.

      Vi hann med en hel del men några återstår. Får bli en annan gång hoppas jag.

      Fick frågan om våra tjejer nu hatade oss efter den trippen men de tyckte faktiskt att det var trevligt. Jag har drillat dem väl genom åren med museum, teater, konstutställningar och andra konstigheter. :D

      Hoppas du kan ta dig en tripp. Och jag har ett tips. Titta dig omkring. Det kanske finns ställen runt omkring dig som du inte har tänkt på. Många gånger behöver man inte åka så lågt för att uppleva fantastiska saker.

      Kramar

      Radera
    2. Vad skönt att du ändå inser att du behöver din egentid, och tar tillvara på den när tillfällena dyker upp :) Har för mig om att jag läst något om att du har kontaktperson/familj till något av barnen? Kanske kan du få någon mer avlastning om ni skulle vilja det?

      Tycker hela idén med blogg/ladda upp bilder är mest av egoistiska själ :) har inte så mycket bekräftelsebehov som vissa människor tycks ha :o) och skriver mest för min egen del, det är kul att gå tillbaka och titta sen :)

      Haha, blev också släpad runt på div. museer m.m som yngre ;) min mormor bodde i Sthlm så jag har väl varit runt på de flesta museer tror jag :) tyckte faktiskt också att det var riktigt intressant, även som yngre. Får se om det blir någon Stockholmsresa senare i år.

      Du bor ju i Skåne nånstans? Kanske har du lite tips att dela med dig av? Har precis spontanbokat boende i Höganäs och nånstans på Österlen (haha, kommer inte ihåg var, det var mitt ressällskap som bokade det boendet) Musseer, trädgårdar, naturreservat är lite sånt jag kan tänka mig, är inte så mycket för konstutställningar och sånt. Ska sätta mig i veckan sen och söka efter besöksmål, åker ner på söndag den 15:e :)

      Ha det gott :)

      Radera
    3. Det där med avlastning är komplicerat. Soc avslutade Magdas kontaktperson eftersom de ville avvakta vidare utredning. ????? För mig låter det konstigt. Hon behöver mer stöd nu i väntan på utredningen.

      Bloggen är faktiskt för mig väldigt egoistiskt. Den har blivit mer som en dagbok där jag kan vräka av mig massor. Självklart vet jag att andra läser. Roligt om man kan inspirera eller få andra att tänka.

      Finns massor att hitta på i skåne. Ett bra tips är att kolla lite på www.skane.se. Beror lite på vad man är ute efter, hur långt man vill åka och vad man vill se.

      Naturum Kullaberg, Ale stenar, Kjugekul, Ystad, Skånes sydligaste punkt - Smygehuk, Naturum - Kristianstads vattenrike (bisofärsområde), http://www.vinvagen.se/. Kivik.

      Massor, massor, massor annat. Vid Höganäs har du massor. Lars Vilks tex. Tror det finns ett slott eller en borg också.

      Hoppas ni får det jättetrevligt.

      Radera