Kärlek föräldrar - barn

Lyssnar i bilen hem på väldigt kloka Anne Frank. Svårt att tänka mig att den personen som skriver alla dessa kloka ord bara är 14-15 år.

Tänk hur olika man reagerar på en bok beroende på när i livet man läser. Det är tredje gången jag läser (lyssnar) på "Anne Franks dagbok". Denna gången upptäcker jag saker som berör mig på ett annat sätt än förr.

Mycket hon säger träffar mig rakt i hjärtat. En sak är hennes förhållande med mamman.

Det får mig att tänka på den kärlek som man som förälder känner för sina barn. Den är liksom självklar och naturlig och något man så att säga kan kräva.

Däremot är kärleken från barn till förälder inte lika självklar. Vid en viss ålder är man inte längre i behovsställning till sina föräldrar och någonstans där när man klipper navelsträngen kan kärleken också svalna.

Kärleken från sina barn är inte något man kan kräva osjälviskt. Man måste göra sig förtjänt av den.