Tänk, måste ta ledigt för att hinna/orka med livet.
Trist när enkla vardagliga saker tar tid och ork.
Jobbigt när jag måste planera så det inte blir för mycket en dag.
Men så är det när man lever med sjukdom som sakta bryter ner dig. Bara den ger hundan i min hjärna.
Det var och är min stora rädsla.
Min hjärna är jag. Den vill jag ha intakt några år till.
Utan hjärnan är inte jag.
Men vad jag fått veta är det väldigt få som drabbas av en mctd som angriper hjärnan. Det lugnar mig.
Så nu sparkar jag mig ur sängen och kör med Max till Ikea. Nytt skrivbord ska inhandlas. Säng får vi nöja oss med att titta på eftersom jag inte lyckats låna bil med dragkrok. Nåväl, än ligger han inte på golvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar