Klockan är inte tio än och jag tycker redan dagen varit för lång.
Värken är väldigt jobbig idag och jag vill inte.
En så enkel sak som att lyfta armarna, ta mackan och äta känns som ett maraton.
-Vad är det?, undrar gubben när jag sitter vid köksbordet och försöker hålla tårarna tillbaka.
Jag vill inte denna dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar