Inte inbrottstjuv utan utbrytarkung

Blev en jobbig natt och efter kl 02.30 orkade jag inte ligga still längre utan gick ner.

Förutom allt annat elände har vristerna bestämt sig för att bråka. Jag kan berätta att det är en mindre "Nära döden"-upplevelse att gå i trappor.

Tömde diskmaskinen och plockade undan i köket.

Bytte på tvättmaskinen och insåg att K2 har minskat drastiskt.

Kokade kaffe och satte igång att vika tvätt.

Det var lugnt och svalt.

Hundarna sov i hallen och katten ville ut på äventyr.

Dricker kaffe och läser några kapitel i boken.

Solen började gå upp och jag kände att det nog var dags att försöka sova lite.

Efter någon timme hör jag hur köksfönstret öppnas och hur någon går på gårdsplanen.

"Jaha, Max är redan vaken", tänker jag och ligger kvar.

När gubben senare går ner upptäcker han att vi bara har en hund i hallen.

Han hittar Wille utanför vid yttertrappan.

När Wille var yngre och ensamhund hände det ofta att han haspade upp fönstret och hoppade ut.

Men sedan Rex flyttade in har det bara hänt ett fåtal gånger och nu var det väldigt längesedan.

Gubben var rädd att den gamle brutit benen eftersom han inte kom när gubben kallade. Men efter en stund var han uppe och gick.

Hur länge han varit ute själv och vilka äventyr han varit på vet i hundan.

Bara glad att det var en utbrytarkung och ingen inbrottstjuv som öppnade fönstret.

Klart de hade blivit besvikna för här finns inget att stjäla.