Hade lovat Maja följa med till stan idag men här ligger jag i sängen och pylar (gråter).
Jag försökte mig på den svåra utövningen av vändning i sängen.
Redan som liten bebis lär man sig den magiska rörelsen att förflytta sig från mage till rygg och från rygg till mage.
Enkelt för en vuxen kvinna på 43 år kan man då tycka.
Men jag ligger alltså här och gråter av smärta.
Det är min elaka väninna bäcken som är största orsaken. Sedan kommer nacke, axel, armar och handleder på klar andra plats.
Även om fotlederna gör ont så behöver jag i alla fall inte stå på dem. Än.
Knäna påminner mig om sin existens genom att avge ett svagt mummel.
Måste säga att smärtan suger. Och jag är inte rädd för smärta. Max föddes med lustgas medan de andra kom helt naturella.
Men att hela tiden, varje steg och rörelse, ha ont tar på mig.
Även tröttheten i musklerna är jobbig. Att småsaker tar sådan kraft ifrån min kropp. Att orka så lite.
Just nu tänker jag tillåta mig vara gnällig och pyla lite.
Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar