Vissa dagar är extra tunga

-Äsch, inte ska du klaga. I Afrika träffade jag en kvinna med aids som steg upp tidigt varje morgon för att pressa juice att sälja så hon kunde försörja sin dotter som snart blir föräldralös. Och så hemskt är inte ditt liv. Om hon kan så kan du.

Vissa dagar önskar jag mig en fjärrkontroll som kan spola tillbaka och radera vissa människors ord innan de är sagda.

Det var säkert tänkt som uppmuntran men det enda de orden gav mig var mer dåligt samvete för att jag inte orkar. För att jag är en så otroligt urusel människa som inte kan.

Jag kämpar varje dag med att orka allt som krävs av mig men varje kväll går jag och lägger mig med ett misslyckande.

Så mycket jag skulle orka eller hinna som fortfarande är ogjort.

Varje morgon är en ny dag. En ny möjlighet att orka och hinna.

Är det en bättre dag kämpar jag på och använder allt för mycket kraft. Straffet kommer. Mer värk, mindre ork och mer dåligt samvete.

Samtalet jag skrev om i början kom en dag där jag just använt mina allra sista krafter i ett jobbigt samtal med socialsekreteraren.

Jag kände hur sorgen steg inom mig. Ingen ilska. Bara sorg.

-Du har ingen aning om hur jag har det. Du vet inget.

Sedan lämnade jag samtalet.

Jag ville inte mer.

Det finns så många människor som kommer med åsikter.

Min värk syns inte mycket utanpå. Du kan möta mig en bra dag och se en fullt frisk kvinna. Du ser inte hur jag har behövt vila för att orka eller hur jag kämpar efteråt.

Du ser mig aldrig dagen då värken tvingar mig kvar i sängen.

Vad vet du om vad som händer bakom en mask?

Var inte snabb med att dömma. Du känner aldrig till en medmänniskas liv förrän du gått i hennes kropp och känt hennes rätta inre.