- Mamma, igår när jag provade en guldig, glittrig klänning så gick jag ut ur provhytten för att kolla i spegel. Då var det några tanter som stod där och de sa: "Kolla vad vacker hon är." Jag kände mig Ååhh!!!, säger Magda och ålar leende med hela kroppen.
Jag ler och nickar:
- Du ÄR vacker.
- Mamma, hon som jobbade i affären kollade så på mig. Varför gjorde hon det?
- Svårt att veta eftersom jag inte var där. Men kan det ha varit för att du var fin?
- Kanske. Hon tittade inte som de på fiket för de tittade som: "Vad gör de här? Stick med er."
- Varför tror du det? Ni handlade på deras café. Då får man sitta och fika.
- Kändes så. Vi är ju inte från Olofström. De tyckte nog vi inte fick vara där.
Det är svårt att förstå kroppsspråk och jag inser att Magda många gånger tolkar folks blickar eller reaktioner på ett negativt sätt. Att folk är arga, att hon gjort fel, att hon inte får göra saker eller vara på platser.
När Magda tolkar folk negativt blir hon misstänksam och lite aggressiv. Intar en försvarsposition. Inte svårt att förstå när man vet hur hon fungerar men måste upplevas som konstigt för utomstående.
Magda är ju inte arg. Hon har bara tolkat ditt kroppsspråk som att du är aggressiv. Vilken rundgång.
Något som vi måste arbeta mera med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar