Och så kom den

Sminket MÅSTE på även om man har bråttom. 

Första morgonen som jag måste skrapa rutorna på bilen. Visserligen stod temperaturen på -1,5 grader men rutorna var nästan omöjliga att skrapa.

Magda slet som ett djur med skrapan och jag gjorde så gott jag kunde. Mina Raynudsfingrar domnade bort i vantarna. Men bilrutorna blev isfria och Magda hann med bussen.

Tänk att det så gott som varje morgon ska bli så stressat att jag tillslut måste köra till bussen. Bara de hinner med bussen så är jag glad. Jag vill att de ska komma till skolan och få en utbildning. Allra bäst hade det varit om det inte hade funnits så mycket tidstjuvar på morgonen. Att de med hjälp av apostlahästarna tagit sig till busshållplatsen.

Maja har oftast packat sina saker kvällen innan men Magda springer som en yr höna och letar efter gympakläder 10 minuter innan bussen kommer.

Jag har försök få in rutinen i 12, 10 respektive 8 år utan att lyckas. Så länge jag står med piskan i handen och jagar så packas väska kvällen innan. Vilket inte är möjligt de kvällar jag jobbar. Även om jag, när barnen var små, ofta fick piska genom telefonen.

Nu när alla är på jobb, praktik och skola så tänker jag gå och lägga mig igen.

Ska i eftermiddag åka på konferens med mitt ideella arbete. Det blir två dagars intensivt men roligt arbete. Känner att jag behöver ladda för att orka vara på fötter med ansiktet på. Hur roligt det än är så är det jobbigt.

Ikväll vankas god middag. I morgon hotellfrukost och lunch. Enligt programmet så ska det serveras båda förmiddags och eftermiddags kaffe. Undrar lite hur vi ska hinna jobba också. En sak är säker. Det kommer att bli mycket prat och skratt. Vi har roligt tillsammans. Det är väl det som gör att man orkar.