Försvunnen dotter - under 17 minuter

Har precis upplevt mina längsta 17 minuter.


08.08
Godmorgon! Jag saknar Magda idag. Är hon sjuk?


Assistentens sms fick mig att sätta kaffet i halsen.


08.09
Nej! Hon gick till bussen som vanligt.


Hon gick som vanligt till bussen 07.20. Hon var på bra humör. Ätit frukost, tagit medicinen. Inget konstigt. Nja, lite arg var hon för Rex rev henne på magen och hon var missnöjd med hur de vita byxorna satt. Men inget allvarligt.

08.10
??? Wilma sa att hon inte va på bussen


Tankarna börjar snurra. Hur har hon varit i humöret? Har depressionen kommit tillbaka utan att jag sett något? Har det hänt något på vägen? Hon har kommit långt i sin oro men kan fortfarande reagera för främmande bilar eller män. Har någon sagt något som gjort henne arg så hon inte gått på bussen?


08.10
Ingen annan som sett henne?


08.11
Vet ej. Jag kollar vidare. Hör av mig så fort jag vet


Jag slänger iväg ett sms till pojkvännen. Kanske har hon fastnat i centralhallen med honom.

Stackare! Han blev utom sig av oro och skickade mig 27 sms på 14 minuter.


Assistenten:
08.18
Hon har tydligen väntat med emelia som hade glömt sitt busskort. Så dom tar 8-bussen


Pust!

08.25 kommer så sista sms från assistenten. Äntligen är hon på plats i skolan. Helt omedveten om oron som hennes snälla handling orsakat.

Tänk vad man hinner tänka mycket på 17 minuter.

Hade Magda varit en ung tjej helt utan funktionsnedsättningar hade jag nog inte känt lika stor oro direkt. Men när man vet att hennes värld är helt annorlunda och att hon inte alltid tar de klokaste besluten i sin impulsivitet så kommer oron snabbt.


Pojkvännen skriver i ett sms:


Kommer vara arg på henne när hon kommer till skolan


Och jag förstår hans ilska och oro men bad honom se det ur Magdas ögon. Hon gjorde dagens goda gärning och väntade på en kompis som glömt sitt busskort och fick ta en senare buss. Helt omedveten om att vi var flera som oroade oss över en försvunnen Magda.