Att kylan biter lite i kinderna gör inte så mycket när man går morgonpromenaden med Rex i en så här vacker miljö.
Trots att jag vet att jag ska hem och försöka rota fram mitt hem så ler jag under hela promenaden. Visst bor jag i en vacker by?
Kan trots mitt goda humör inte låta bli att fundera på hur sjutton ett hem kan bli så förstört av att jag inte är hemma en enda dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar