Nu har tvättmaskinen gett upp totalt. Har vetat att denna dag skulle komma snart. Har tagit livet ur många tvättmaskiner så jag känner igen symtomen.
Hade maskinen stått på golvet hade jag kunnat utföra livsuppehållande åtgärder själv men eftersom mina maskiner i tvättstugan står på en avsats lyckas jag inte.
Gubben lyssnar inte på mig när jag säger att det är dags att byta kol så jag vet inte vad jag ska göra. Har använt logik och fakta utan att nå honom. Ska jag lägga mig på golvet och skrika?
Tvättade precis en maskin för hand. Max stora hoodie tog knäcken på mina armar. Lyckades inte vrida ur vattnet. Tur vädret är soligare idag så tvätten kan vattna gräsmattan också.
Tänk att våta kläder är så tunga.
Nästa tvätt ligger i blöt och jag ska vila armarna så jag orkar tvätta upp det innan jobbet.
Hur sjutton orkade kvinnor förr när de stod med byket i en bäck?
Jag är en svag och ynklig spillra. Nätt och jämt värdig få kallas människa. Ännu mindre kvinna,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar