Träd adjö!

Björkarna på grannens tomt planterades 1947. Tänk vad mycket de har sett". Det har hänt mycket. Både i vår lilla by, i Sverige och i världen som stort.

Vid det förra ordentlig åskovädret slog blixten ner i den vänstra björken. Barken skalades av och man kunde se ett stort blottat sår.

Det man, som lekman, inte kunde se var att det fanns en spricka i stammen som gick ändå ner till marken. Risken var stor att vid nästa storm skulle björken ramla.

Därför tog grannen beslutet att björken skulle bort och med tanke på deras ålder och att en björk lever i 50-70 år innan de "självdör" tog han beslutet att även ta bort den hela björken.

När vi stod och pratade i morse berättade grannen att det kändes sorgligt men det är som det är.

Tänk vad mycket ljus det blir in i hans kök. Och så mycket insynsskydd som nu försvinner.

När kronorna var borta kunde jag till och med uppleva skillnad på ljuset i vårt hus. Konstigt eftersom solen inte var bakom träden.

Trädfällaren var rolig att titta på. Jag stod en stund och såg honom placera gren efter gren precis där han ville.

Jag hade blivit sjösjuk bara av att stå i den gungande korgen. Klart, jag hade inte ens klarat av att lyfta motorsågen. Ännu mindre hade jag klarat av vibrationerna.

Hade full förståelse för att han tog paus då och då. Trots det gick det väldigt snabbt.

Vid dagens slut återstod bara två stubbar och massa grenar. Ikväll skulle flisbilen komma.


Kan ni fatta att gubben inte såg ett dugg.

- Vaddå? Vilka är borta?
- Björkarna.
- Var de?

Men!!