Väckarklocka

www.photobucket.com

Jag har som Tick-Tock, du vet krokodilen i Peter Pan, en inneboende klocka.

Krokodilens klocka varnar Kapten Krok att krokodilen (alltid tänkt på krokodilen som en han men den kan likaväl vara en hon) är i antågande.

Min klocka däremot varnar ingen. När klockan på gubbens nattduksbord slår om till 5.40 slår jag upp ögonen. Varje morgon. Utan alarm. Även semestertid. Även utan behov av att stiga upp alls.

Suck!! Det är lönlöst att försöka somna om.

www.photobucket.com

Jag ligger kvar ett tag, försöker få kroppen till att vakna. Hjärnan är redan igång och många problem fixas sådär på morgonkvisten.

Som idag, när hela huset sover som grisar, försöker jag ligga kvar längre men värken driver mig till slut upp.

Vid klockan 7 hämtar jag tidningen och bläddrar snabbt igenom den vid köksbordet. Det viktigaste är kaffekoppen. Mitt livselixir.

Jag kan inte ta mig för att göra något. Dels vill jag inte väcka familj och grannar genom att börja föra liv. Dels fungerar inte kroppen som den ska än.

Tömma diskmaskinen går inte eftersom händerna tappar tallrikarna och armarna inte orkar sträcka upp glasen.

Efter tidning, kaffe, lite hund-tlc drar jag mig in mot sängen igen.

Jag roar mig bäst jag kan. Jag njuter av en tystnad som snart inte längre kommer att höras i kaoshuset.

Jag hör fåglarna sjunga och jag kan till och med höra hur vinden spelar i buskarna utanför det öppna sovrumsfönstret.

Det gör mig faktiskt inte så mycket att klockan väcker mig tidigare än vad jag behöver. Det är en underbar stund som laddar mina batterier för att orka.

Bara vara för stund. Helt utan möjlighet att utföra eventuella krav. Bara njuta. Jag behöver faktiskt den stunden.

Ibland händer det faktiskt att jag lyckas somna om. Och vad gör väl det?