Jag är en kvinna, dotter, hustru, mamma, farmor och mormor som jonglerar för att få livet att fungera i en speciell och rörig familj. Välkommen in att ta del av min matlagning och vårt liv.
fredag 28 februari 2014
Snäll Max
- Mamma, jag har köpt en present till dig.
- Nämen! Vad snällt.
- Något som du har användning för.
Max ler med hela ansiktet när han ger mig termomuggen.
- Jag tänkte att du inte ska behöva ta kaffekoppar med dig i bilen.
Min son, han vet att mamma gillar kaffe. Och tillbringar mycket tid i bilen.
Jobbsök
Den förste mars träder min uppsägningstid igång. Jag har länge tänkt att det är lång tid tills jag blir arbetssökande på riktigt och sagt att det är lugnt. Jag tar tag i det senare.
Igår slog det mig att jag faktiskt inte har så många dagar kvar att jobba.
I ett infall började jag titta runt lite på vad det fanns för lediga jobb.
Och hittade en annons som var precis som klippt och skuren för mig.
Helt otroligt. Allt som står i annonsen är precis det jag skulle tycka var roligt att arbeta med. Allt det jag känner att jag klarar. För att inte tala om deras ord om vem den sökande är. De kunde skrivit mitt namn istället.
Så idag har jag suttit och försök få ihop ett CV och ett personlig brev.
Hur svårt är inte det?
Skriva kan jag, erfarenhet och kunskap har jag men att sälja sig själv. Det är svårt.
Veta hur mycket man kan skryta om sig själv utan att gå till överdrift. Skryt, är inget som jag har lätt för men jag kan berätta fakta.
Vill att de ser samma som jag. Att jag är som klippt och skuren för jobbet.
Får fundera lite men det är bråttom. Ansökan ska vara inne nästa vecka.
Väldigt vad stressigt det blev med en gång. Jag som hade sådan god tid.
Åh, vad detta hade varit kul.
Igår slog det mig att jag faktiskt inte har så många dagar kvar att jobba.
I ett infall började jag titta runt lite på vad det fanns för lediga jobb.
Och hittade en annons som var precis som klippt och skuren för mig.
Helt otroligt. Allt som står i annonsen är precis det jag skulle tycka var roligt att arbeta med. Allt det jag känner att jag klarar. För att inte tala om deras ord om vem den sökande är. De kunde skrivit mitt namn istället.
Så idag har jag suttit och försök få ihop ett CV och ett personlig brev.
Hur svårt är inte det?
Skriva kan jag, erfarenhet och kunskap har jag men att sälja sig själv. Det är svårt.
Veta hur mycket man kan skryta om sig själv utan att gå till överdrift. Skryt, är inget som jag har lätt för men jag kan berätta fakta.
Vill att de ser samma som jag. Att jag är som klippt och skuren för jobbet.
Får fundera lite men det är bråttom. Ansökan ska vara inne nästa vecka.
Väldigt vad stressigt det blev med en gång. Jag som hade sådan god tid.
Åh, vad detta hade varit kul.
Dagens klokhet
"Varje människa har sina
hemliga sorger som inte
världen vet om;
och ofta säger vi att
en man är kall
men egentligen är han
bara ledsen."
torsdag 27 februari 2014
Så enkelt men så svårt
När vi satt på restaurangen i måndags sa Magda:
- Kock, det kan jag aldrig bli.
- Varför då? undrade Max.
- Jag fattar ju inte det där med måtten. Tänk om jag ska göra till flera. Jag kan ju inte räkna.
- Äsch, du får väl ha tecken. Ett tecken betyder så många och ett annat tecken betyder så många.
Först gjorde deras samtal mig ledsen. Magda ska kunna bli precis vad hon vill. Jag inflikade att som kock behöver man inte läsa recept varje gång utan man lär sig att göra en maträtt och sedan vet man hur man lagar den.
Däremot kanske det blir för stressigt men vem vet. Vill man något riktigt mycket så hittar man sätt.
När jag sedan tänkte efter vad Max hade sagt så slog det mig hur enkelt det egentligen borde vara. Laga mat ska vara roligt.
Kokböcker och recept är svårt. Det är många moment med siffror. Det är mycket text. Det är ibland svåra ord.
Det skulle kunna var så mycket enklare.
Istället för att det står 2 msk i receptet borde det vara, som i en del kokboken för små barn, en bild med två matskedar. Enkelt men inte fördummande.
Tänk om det sedan fanns möjlighet att tillfälligt stryka över när du tagit en matsked så du plötsligt inte står där och inte vet om du lagt i en eller två. För har man som Magda adhd, dyslexi och dyskalkyli är minnet också dåligt.
Tror vi ska börja med något som Magda vill laga och testa om hon och jag inte kan fixa en enklare kokbok.
För vill Magda laga mat ska jag hjälpa henne att göra det.
- Kock, det kan jag aldrig bli.
- Varför då? undrade Max.
- Jag fattar ju inte det där med måtten. Tänk om jag ska göra till flera. Jag kan ju inte räkna.
- Äsch, du får väl ha tecken. Ett tecken betyder så många och ett annat tecken betyder så många.
Först gjorde deras samtal mig ledsen. Magda ska kunna bli precis vad hon vill. Jag inflikade att som kock behöver man inte läsa recept varje gång utan man lär sig att göra en maträtt och sedan vet man hur man lagar den.
Däremot kanske det blir för stressigt men vem vet. Vill man något riktigt mycket så hittar man sätt.
När jag sedan tänkte efter vad Max hade sagt så slog det mig hur enkelt det egentligen borde vara. Laga mat ska vara roligt.
Kokböcker och recept är svårt. Det är många moment med siffror. Det är mycket text. Det är ibland svåra ord.
Det skulle kunna var så mycket enklare.
Istället för att det står 2 msk i receptet borde det vara, som i en del kokboken för små barn, en bild med två matskedar. Enkelt men inte fördummande.
Tänk om det sedan fanns möjlighet att tillfälligt stryka över när du tagit en matsked så du plötsligt inte står där och inte vet om du lagt i en eller två. För har man som Magda adhd, dyslexi och dyskalkyli är minnet också dåligt.
Tror vi ska börja med något som Magda vill laga och testa om hon och jag inte kan fixa en enklare kokbok.
För vill Magda laga mat ska jag hjälpa henne att göra det.
Ost- och skinksås
Min dagliga runda med Rex har det inte funnits ork till på väldigt länge. Men idag när ungdomarna åkt till skola gav vi oss ut.
Rex var ivrig och slet i kopplet. Inte orkar jag gå i den takt han vill. Men en runda gick vi och jag vet att jag kommer att få lida för det. Så jag drog i handbromsen. I förväg.
Borde städa inför Max kalas på lördag (borde städa överhuvudtaget eftersom det alltid kryper fram saker i detta huset), borde baka muffins, borde köra och handla till tacopajerna som Max vill bjuda på. Borde tvätta, borde ta hand om disken från igår (jag pluggade svenskt statsskick med grundlagar, riksdag, regering, statsförvaltning med Maja istället). Så många borde.
Men jag struntade fullkomligt i alla måsten.
Jag hängde tavlor i sovrummet. Det är en konst att hålla i talmeter, hammare och spik.
Jag vilade.
Jag ställde mig framför kylskåpet.
Tanken var att göra en broccoligratäng med ost- och skinksås. Tänkte om. Varför utmana ödet? Broccoli - Max hatobjekt. Jag funderade istället göra en ost- och skinkpaj med broccoli som tillbehör.
Men saknade orken. Ingen lust alls. Fastnade i soffan med kaffekoppen. Dammsög bottenvåningen trots allt.
Tillslut blev det en enkel pastasås av skinka och ost. Broccoli serveras till. Jag åt risrester eftersom gubben inte gillar kokt kall pasta. Han får koka tagliatelli när han kommer hem.
Nu dags för jobb. Nedräkningen har börjat. Endast 9 arbetsdagar kvar. NIO!
900 gram kassler eller annan skinka
3 dl ost
8 dl mjölk
4 msk mjöl
1/2 tsk salt
1 krm vitpeppar
Strimla eller dela kassler.
Rör ut mjöl i mjölk och koka upp under omrörning.
Låt koka i några minuter.
Rör ner osten så att den smälter.
Vänd ner kassler och låt de bli varma.
Smaka av med salt och vitpeppar.
Servera med kokt pasta och kokt broccoli.
Men jag struntade fullkomligt i alla måsten.
Jag hängde tavlor i sovrummet. Det är en konst att hålla i talmeter, hammare och spik.
Jag vilade.
Jag ställde mig framför kylskåpet.
Tanken var att göra en broccoligratäng med ost- och skinksås. Tänkte om. Varför utmana ödet? Broccoli - Max hatobjekt. Jag funderade istället göra en ost- och skinkpaj med broccoli som tillbehör.
Men saknade orken. Ingen lust alls. Fastnade i soffan med kaffekoppen. Dammsög bottenvåningen trots allt.
Tillslut blev det en enkel pastasås av skinka och ost. Broccoli serveras till. Jag åt risrester eftersom gubben inte gillar kokt kall pasta. Han får koka tagliatelli när han kommer hem.
Nu dags för jobb. Nedräkningen har börjat. Endast 9 arbetsdagar kvar. NIO!
900 gram kassler eller annan skinka
3 dl ost
8 dl mjölk
4 msk mjöl
1/2 tsk salt
1 krm vitpeppar
Strimla eller dela kassler.
Rör ut mjöl i mjölk och koka upp under omrörning.
Låt koka i några minuter.
Rör ner osten så att den smälter.
Vänd ner kassler och låt de bli varma.
Smaka av med salt och vitpeppar.
Servera med kokt pasta och kokt broccoli.
onsdag 26 februari 2014
Kycklingnuggets
Migränen knuffades undan och bilen blev ombesiktigad.
Färg inhandlades och Maxi fick besök.
När jag kom hem försvann orken och jag vilade tills Maja kom hem.
Sedan hjälptes vi åt att laga maten. Maja rörde ihop såsen.
Tycker om att laga mat ihop. Man pratar om ditt och datt. Kommer varandra nära.
Panko är asiatiskt ströbröd. Det går lika bra med vanligt ströbröd.
Dela färdigfriterad nuggets och kontrollera om kycklingen är klar. Allt beror på värmen.
Jag orkade inte plocka fram fritösen så jag värmde oljan i gjutjärnsgrytan. Lite otäckt. Men med locket nära till hands gick det bra.
Jag gillar INTE varm olja.
1 kg kycklingfilé
1 påse panko
3 ägg
1 lime saften
4 msk maizena
2 krm chilipeppar
1 tsk salt
2 krm vitpeppar
Blanda ägg, maizena, limesaft, chilipeppar, salt och vitpeppar.
Dela kycklingen i mindre bitar.
Doppa i äggblandningen och sedan i panko.
Lägg upp nuggets på bakplåtspapper.
Fritera i olja i 8-10 minuter.
Sås:
3 dl creme fraiche
2 msk majonnäs
3 tsk curry
3 msk sweet chilisås
2 krm salt
1/2 krm svartpeppar
Blanda alla ingredienser och låt stå kallt.
Servera med ris och grönt.
Denna migrän
Denna ständiga migrän.
Minst ett ordentligt migränanfall i veckan har jag haft de senaste månaderna.
Idag hoppas jag att jag hann ta medicinen i tid.
Ombesiktningen väntar inte på att min huvudvärk ska släppa.
Medicin och sängen. Håll tummarna.
Minst ett ordentligt migränanfall i veckan har jag haft de senaste månaderna.
Idag hoppas jag att jag hann ta medicinen i tid.
Ombesiktningen väntar inte på att min huvudvärk ska släppa.
Medicin och sängen. Håll tummarna.
Tapet
När jag kom hem från jobbet i natt hade gubben tapetserat i Magdas nya rum.
Jag visste om det för Magda ringde och skvallrade.
- Blev det bra? frågar jag gubben.
- Nej!
- Va? Är du inte nöjd? frågar jag och öppnar skjutdörren. Beredd på att se tapetvåder på golvet. Har ju varit med om hans frustration tidigare och vet att tapeter kan rivas ner i ett svep. Att skruvmejslar, hammare och annat kan få vingar.
- Nej! svara gubben.
Va!
Tapeten är jättefin och rummet börjar bli så som Magda tänkt sig. Ljust, vitt och blekt rosa.
- Men det är jättebra, säger jag undrande.
- Nej! Det är ljust. Tapeten är för ljus.
- Men, det är den Magda vill ha.
- Ja, ja! svarar gubben.
Karlar!
Efter bilprovningen ska jag inom och köpa färg. Har köpt en låg skänk på Ria och ett sminkbord från en bekant.
Gubben vill testa sprutmåla dem också. Han fick blodad tand. Gubbar och deras leksaker.
Har en idé med den överblivna tapeten. Får se hur det blir.
Kanske! Kanske! Kanske kan Magda flytta in i rummet till helgen.
Dagens klokhet
"Så mycket vet vi,
att det enda syftet med
den mänskliga existensen
är att tända ett ljus
i det mörker som utgör
den simpla existensen."
"As far as we can discern,
the sole purpose of
human existence is
to kindle a light in the darkness
of mere being."
tisdag 25 februari 2014
Le!
Trots att jag idag har otroligt ont i ett band runt bröstkorg som snörper åt mitt i ryggen ha jag redan fyllt på glädjeförrådet hos flera.
Jag fick receptionisten på vårdcentralen att le ordentligt. Det gör hon visserligen alltid. Har känt henne sedan hon var liten flicka och lett har hon alltid gjort. Men idag drog hon ordentligt på munnen.
Det gäller att bjuda på sig själv.
Även om jag har ont kan jag le och vara trevlig. Det ger så mycket tillbaka.
Brorsonens leende när han ser mig stå och vinka som en tok på vårdcentralen är som solstrålar.
Kanske fick jag honom för en stund att inte tänka på doktorn han snart skulle träffa.
Eftersom jag körde Maja till tåget var jag två timmar tidig till vattengympan och tog därför en fika på caféet.
Ler och pratar om vädret. Får beröm för min klänning.
Det är som ringar på vattnet. Varje leende, varje god gärning är en ny sten som kastas i plurret och skickar ut nya rörelser.
Ett leende från mig ger värme till någon helt annan. Och till mig själv.
Glädje sprider sig.
Fram med mer leende.
Dagens klokhet
"Kunskapen är stolt över att
den lärt så mycket.
Visdomen är ödmjuk över att
den inte vet mer."
måndag 24 februari 2014
Max 19 år
Gubben bestämde att vi skulle äta ute idag eftersom Max fyller år. Max valde Steakhouse i Kristianstad.
Personalen var snabba att plocka fram flagga när de förstod att det var en födelsedagsgris som kom.
Riktigt härligt att sitta och bli serverad.
God mat åt vi också.
Max valde en grillmix, gubben en hamburgare och vi tjejer kycklingfilé.
Självklart efterrätt åt de som ville.
Förstår inte hur man kan orka äta efterrätt direkt efter maten. Jag är proppfull och behöver en stund innan jag lyckas få ner något annat än kaffe.
Måndagslista
Anna börjar varje måndag med en förra-veckan-lista som ska göra henne mer medveten om vad som händer i hennes liv.
Jag stjäl hennes idé. Det är faktiskt väldigt rannsakande att tänka tillbaka på veckan som gått. Inte bara springa vidare med en ny.
Att jag bestämde mig för att sluta vara feg. Mer information kommer. Får inte skynda för fort.
Blev jag irriterad över:
Att jag, återigen, pressar mig mer än jag orkar. När ska jag lära mig att säga nej och stopp?
Lärde jag mig:
Att ibland måste man släppa taget för att inte själv gå under. Oavsett hur ont det gör.
Undrade jag:
Varför vissa människor alltid kommer undan? Är det bara jag som ser falskheten eller är det mig det är fel på?
Önskade jag:
Att jag inte kände mig så ensam.
Den kommande veckan hoppas jag:
Jag stjäl hennes idé. Det är faktiskt väldigt rannsakande att tänka tillbaka på veckan som gått. Inte bara springa vidare med en ny.
Förra veckan:
Blev jag glad över:Att jag bestämde mig för att sluta vara feg. Mer information kommer. Får inte skynda för fort.
Blev jag irriterad över:
Att jag, återigen, pressar mig mer än jag orkar. När ska jag lära mig att säga nej och stopp?
Lärde jag mig:
Att ibland måste man släppa taget för att inte själv gå under. Oavsett hur ont det gör.
Undrade jag:
Varför vissa människor alltid kommer undan? Är det bara jag som ser falskheten eller är det mig det är fel på?
Önskade jag:
Att jag inte kände mig så ensam.
Den kommande veckan hoppas jag:
På mer sol, stabilare temperatur och större leenden.
Morgonstund
Himlen är alldeles rosa.
Det är en sådan morgon som gör alldeles ont i hjärtat av sin skönhet. Det är i sådana lägen jag önskar att jag kunde måla.
Istället får min mobil vara min pensel.
En ny dag, en ny vecka och nya möjligheter.
Dagens klokhet
"Den största svårigheten är inte
att få folk att acceptera nya idéer,
utan att få dem att
överge de gamla."
söndag 23 februari 2014
Att gå vidare
Ibland är det dags att gå vidare.
När man känner att man inte orkar eller kan tillföra lika mycket som man vill, då är det dags att gå vidare.
Jag har de senaste 8-10 åren suttit med i en styrelse. Anledningen till att jag hamnade där var för att Maja dansade i föreningen.
De senaste åren har jag inte orkat vara lika engagerad som jag velat och när nu Maja sorgligt nog måste sluta dansa bestämde jag mig.
Min plats får övertas av någon som orkar engagera sig.
Kanske börjar Maja dansa igen. Kanske kommer jag tillbaka igen men just nu orkar jag inte.
Idag på styrelsemötet avtackades jag med blommor och choklad även om det officiellt inte blir förrän om någon månad.
Blev så rörd.
(Speciellt av dina ord Steffi. Jag vet du läser. <3)
Självklart kommer jag att sakna de andra i styrelsen. De har kommit mig väldigt nära under dessa åren.
Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta hålla kontakten. Vet att det är sådant man säger och att det sedan rinner ut i sanden. Men jag är i alla fall vän med dem på Facebook och kan kontrollera deras aktiviteter.
Vårkänslor
Igår fick jag en blombukett av Linda. Det finns inget som ger mig mer vårkänslor som just tulpaner.
Härliga färger!
lördag 22 februari 2014
"Den som väntar..."
"... på något gott väntar inte för länge. "
Men frågar du Maja har denna väntan varit längre än längst.
Igår landade äntligen hennes mobil på postens utlämningsställe.
Ett Tradera-köp som tagit väldigt lång tid att komma.
Visst har vi varit oroliga över att Maja blivit blåst på pengarna men tillslut kom den.
Nu kan Maja äntligen utnyttja sitt abonnemang så som det är tänkt.
Nu kan hon äntligen ta emot sms utan att behöva radera inkorgen först.
Nu kan hon äntligen ta emot mms och andra bilder.
Nu kan hon äntligen använda Internet i mobilen.
Och framförallt nu kan hon äntligen ta bilder igen.
Ringa kunde hon med den andra tegelstenen som hon haft tillfälligt också så där blir det inget Äntligen!
På ett sätt tycker jag att det är lite otäckt att vi har blivit så beroende av våra mobiltelefoner.
Hela livet finns i den. Vänner, kontakter, telefonnummer, mail och kalender med viktiga tider.
När mobilen inte fungerar blir man helt handikappad.
Men det är utvecklingen och nu kan Maja snart återigen vara en del av den.
Nu väntar hon bara på microsim.
Men frågar du Maja har denna väntan varit längre än längst.
Igår landade äntligen hennes mobil på postens utlämningsställe.
Ett Tradera-köp som tagit väldigt lång tid att komma.
Visst har vi varit oroliga över att Maja blivit blåst på pengarna men tillslut kom den.
Nu kan Maja äntligen utnyttja sitt abonnemang så som det är tänkt.
Nu kan hon äntligen ta emot sms utan att behöva radera inkorgen först.
Nu kan hon äntligen ta emot mms och andra bilder.
Nu kan hon äntligen använda Internet i mobilen.
Och framförallt nu kan hon äntligen ta bilder igen.
Ringa kunde hon med den andra tegelstenen som hon haft tillfälligt också så där blir det inget Äntligen!
På ett sätt tycker jag att det är lite otäckt att vi har blivit så beroende av våra mobiltelefoner.
Hela livet finns i den. Vänner, kontakter, telefonnummer, mail och kalender med viktiga tider.
När mobilen inte fungerar blir man helt handikappad.
Men det är utvecklingen och nu kan Maja snart återigen vara en del av den.
Nu väntar hon bara på microsim.
Dagens klokhet
"Livet är en dröm. Låt den bli verklig."
Moder Theresa
fredag 21 februari 2014
Sprutmåla
Gubben tog till stora grejer istället för pensel.
Blir riktigt tjusigt.
Själv har jag legat de senaste 5 timmarna i migrän. Nu har medicinen hjälpt. Återstår bara träningsvärken i hjärnan.
Blev lite mycket idag.
Åkte hemifrån klockan 8 för att åka till revisorn.
Fick lära mig mycket nyttigt.
-Förstår du vad du gjorde nu, Lotta?
- Nej!
Snacka om att hon fick sig ett skratt.
Efteråt mötte jag upp Maja eftersom hon skulle hämta ut sina nya inlägg på ortopedtekniska.
Vi skyndade inom och köpte Magdas tapeter, hyllorna till sovrummet.
Hämtade gubben efter hans jobb.
Där kom migränen.
5 timmar i sängen senare har jag återvänt från under täcket.
Imorgon ska gubben och Marcus laga bilarna och sedan lagas det langos.
Dagens klokhet
"Being deeply loved by someone
gives you strength,
while loving someone deeply
gives you courage.”
torsdag 20 februari 2014
Magdas rum
Han har inte mycket hår på huvudet med det lilla han har riskerar bli vitt ganska snart.
Inte av ålder då utan av att färgen droppar i hans huvud.
Taket i Magdas blivande rum ser så stort ut men är bara runt 10 kvm.
Känns nog för gubben som ett evighets göra. För mig är det jobbigt att bara titta på och inte orka hjälpa till.
Små muttrar och mini skruvar
När kropp inte orkar mycket finns det ändå saker att pyssla med. Mest kraft går åt att balansera huvudet på kroppen. Nacke och axlar smärtar.
Blev tillslut klar trots att jag inte orkade den sista lådan utan Maja fick hjälpa till.
Plötsligt blev både muttrar och skruvar mindre och svårare att hålla.
Lådorna köpte jag igår på Ikea. Hade tänkt köpa turkosa i tyg men det blev vitt, svart och mörkt rosa i papp.
Kommer att köpa flera så då blir det kanske turkost.
Kan inte hjälpa det men jag vill ha turkos.
Lådorna ska jag ha på en hylla som kommer att sitta högt uppe vid taket. Ovanför dörren.
Eftersom vi bor i ett litet hus med lite garderober och vårt nya sovrum inte har en enda garderob får jag fixa förvaring på annat sätt.
Gubben skakar på huvudet åt mina idéer.
Har ännu inte orkat köpa hyllplan eller konsoler.
Stod och tittade efter det på Ikea men det fanns inte i den bredden jag vill ha.
Måste ha två 1500*40 cm samt 5-6 stycken 90*30 cm
Vet var jag kan hitta och hoppas orka i morgon.
Det går långsamt framåt.
Tips mottas
Jag önskar tips på hur jag ska få min gubbe till att sluta snusa i sängen.
Dels tycker jag att det är fruktansvärt äckligt och sedan är jag oerhört trött på att behöva byta örngott så gott som dagligen och lakan 2-3 gånger i veckan.
Jag har förklarat, jag har bett och bönat, jag har skällt och jag gick så långt att jag slutade byta lakan.
När jag själv inte kunde ligga i sängen bredvid eftersom det luktade apa och vitt blivit brun/grått gav jag efter och började städa, byta och tvätta igen.
Gubben får snusa om han vill. Hans hälsa, hans ekonomi men vi bor i ett gemensamt hus och sover i samma säng. Jag vill inte ha merjobb pågrund av hans nikotinberoende.
Hur ska jag få honom att sluta snusa i sängen?
Även att inte slänga prillan lite överallt hade varit fantastiskt.
Finns inget värre än dessa äckliga snusprillor som färgar nattduksbord och luktar illa i blomkrukor och kaffekoppar. För att inte tala om när man trampar på en ute på gårdsplanen och drar in i både bil och hus.
Dels tycker jag att det är fruktansvärt äckligt och sedan är jag oerhört trött på att behöva byta örngott så gott som dagligen och lakan 2-3 gånger i veckan.
Jag har förklarat, jag har bett och bönat, jag har skällt och jag gick så långt att jag slutade byta lakan.
När jag själv inte kunde ligga i sängen bredvid eftersom det luktade apa och vitt blivit brun/grått gav jag efter och började städa, byta och tvätta igen.
Gubben får snusa om han vill. Hans hälsa, hans ekonomi men vi bor i ett gemensamt hus och sover i samma säng. Jag vill inte ha merjobb pågrund av hans nikotinberoende.
Hur ska jag få honom att sluta snusa i sängen?
Även att inte slänga prillan lite överallt hade varit fantastiskt.
Finns inget värre än dessa äckliga snusprillor som färgar nattduksbord och luktar illa i blomkrukor och kaffekoppar. För att inte tala om när man trampar på en ute på gårdsplanen och drar in i både bil och hus.
Dagens klokhet
"A new command I give you:
Love one another. As I have loved you,
so you must love one another."
onsdag 19 februari 2014
Ikea
På väg ut från Ikea ser jag något ligga på marken.
- Nej! Plocka upp den, ber jag Maja.
- Mamma, du är äcklig, säger Magda.
- Men, vi måste rädda henne, svarar jag.
Då ser Magda vad det är. En liten Labolina. Smutsig efter att blivit trampad och sparkad.
Vi räddar henne och just nu cirkulerar en efterlysning på Facebook. Kanske hittar Labolina hem igen.
Vi ska ta hand om henne. Ikväll väntar en tvätt.
När jag plockat in allt från bilen inser jag att vi handlat en hel del.
Magda har köpt mycket till sitt nya rum.
Gubben har börjat att måla så det är inte alltför långt borta innan hon kan flytta in.
På fredag köper jag tapeterna hon valt ut. Men tapetsering hinns inte med denna helgen. Det kommer.
På bordet stod ett levererat paket.
Frula har hittat hem till Magda. Gissa om hon blev glad.
Tack än en gång för vinsten Vittellersvart.blogspot.se
Nu håller jag kväll med Max medan resten är och firar svärmor på födelsedagen. Trött!
De obligatoriska köttbullarna
Magda har redan fyndat stol till sitt sminkbord. Sitt och sitt. Sitt kommande eftersom jag ska köpa det av en bekant på söndag. Maja har också hittat lite smått och gott. Själv har jag inte hittat det jag var ute efter men det kommer nog efter maten.
Ärendet som jag skulle uträtta åt en vän är fixat.
Inhopparen jobbar för mig ikväll. Det kommer att bli bra.
Tidigt
Gubbens ord som egentligen var tänkt för att få mig att inse hur dum jag är mot mig själv gjorde mig ledsen. Men jag biter ihop. Visar inte hur sårad jag blir.
Jag kan inte bara tänka på mig själv. Jag kan inte låta bli att göra saker på grund av att jag har ont.
Då skulle ingenting hända.
Om jag skulle undvika allt som gör ont skulle jag bara ligga i sängen och överhuvudtaget inte röra mig.
Trots det skulle jag ha ont men absolut inte lika mycket som när jag kämpar för att leva som jag vill.
Tänkte skriva normalt. Men ordet normalt är individuellt. Så därför säger jag som jag vill.
Orka, hinna och ska.
Visst, jag pressar mig hårt. Men vissa saker måste göras. Förr eller senare. Det är ingen annan som plockar upp bollen så om jag låter bli att tex städa så när jag väl gör det är städningen sju resor värre och ännu jobbigare.
Idag steg jag mödosamt upp 6.30. Jag låg in i det sista. Orkade inte. Ville inte. Men i ren ilska över att inte orka steg jag upp.
Hämtade bilen på verkstad innan klockan 7. Tacksam för att bilen äntligen fungerar igen men sorgsen över de 2000 kronor som försvann. Vet att till helgen ska lille gröne också bli lagad och om någon vecka bromsar till silver.
Pengar, pengar som flyger.
Nu frukost innan massage.
Kommer göra ont. Kommer få mer ont.
Kommer göra ont. Kommer få mer ont.
Jag orkar inte. Jag vill inte.
Därefter har jag lovat köra till Ikea. Sedan hämta gubben på hans jobb. Sedan själv jobba.
Jag orkar inte men om jag stannar upp bryter jag ihop.
tisdag 18 februari 2014
Dipp
Jag har haft en liten dipp. Inte känt för något alls.
Tror det hänger ihop med att det varit mycket värk under en längre period. Det tar på orken och på humöret att ständigt ha ont.
Kanske har det varit en försenad 30-års eller 40-årskris. Kanske är det en förtidig 50-års kris så där 6 år för tidigt.
Skämt åsido. Något har det varit. Något är det.
Kommer på mig själv med tankar som:
Allt jag kan - kan någon annan bättre.
Vem vill ha mig? Vad har jag att komma med?
Jag är betydelselös.
Ingen kommer sakna mig om jag försvann från jordens yta.
Som tur är kan jag lika snabbt som tankarna kommer säga till mig själv att jag är löjlig. Det där är inte jag. Jag är positiv. Jag är glad. För jag är lycklig. Jag är trygg i mig själv. Jag vet bättre. Det löser sig.
Trots det kommer de där mörka tillbaka. Jag känner mig usel, kass och totalt värdelös. Det går runt, runt, runt.
Även om andra är bättre än mig så är det bara jag som är jag. Och jag är stark.
Jag kommer att landa på fötterna. Starkare än tidigare.
Tror det hänger ihop med att det varit mycket värk under en längre period. Det tar på orken och på humöret att ständigt ha ont.
Kanske har det varit en försenad 30-års eller 40-årskris. Kanske är det en förtidig 50-års kris så där 6 år för tidigt.
Skämt åsido. Något har det varit. Något är det.
Kommer på mig själv med tankar som:
Allt jag kan - kan någon annan bättre.
Vem vill ha mig? Vad har jag att komma med?
Jag är betydelselös.
Ingen kommer sakna mig om jag försvann från jordens yta.
Som tur är kan jag lika snabbt som tankarna kommer säga till mig själv att jag är löjlig. Det där är inte jag. Jag är positiv. Jag är glad. För jag är lycklig. Jag är trygg i mig själv. Jag vet bättre. Det löser sig.
Trots det kommer de där mörka tillbaka. Jag känner mig usel, kass och totalt värdelös. Det går runt, runt, runt.
Det händer mycket i livet. Även om jag har ett positiv synsätt på det här med att bli arbetslös så är jag trots allt rädd.
Det tror jag de flesta människor på ett eller annat sätt är när livet drastiskt gör kast i den förväntade banan.
Man vet alltid vad man har och det ger en trygghet. För hur det än är så är det okända, även om det är spännande, skrämmande.
Även om andra är bättre än mig så är det bara jag som är jag. Och jag är stark.
Jag kommer att landa på fötterna. Starkare än tidigare.
Lunch
Lunch från pastavagnen med nyklippt Max.
Första gången jag testade deras mat. Max frågade mig när jag ätit klart:
- Vad tyckte du?
- Jag gör bättre pastasås själv, svarade jag.
- Snacka om självförtroende.
måndag 17 februari 2014
Smördegsinbakad brie
Lyxig efterrätt en måndag.
3 förpackning brieost (200 gram styck)
2 paket smördeg
Skär bort det vita runt osten.
Dela i portionsbitar. Här blir 600 gram sex portioner.
Linda in varje bit i smördeg. Tryck noga så det blir tätt.
Grädda i ugn 220 grader tills smördegen fått lite färg och osten inuti har smält.
Servera med sylt. Jordgubb, hallon eller hjortron passar bra.
Bacon- och pastasoppa
5 paket bacon
1 stor lök
4 stora morötter
1/2 dl grönsaksfond
1 dl tomatpuré
2 msk ketchup
2 liter vatten
2 krm salt
1 1/2 krm svartpeppar
1 kruka basilika
6 dl pasta
Skär bacon i mindre bitar.
Hacka löken.
Skala och tärna morötter.
Fräs bacon, lök och morötter.
Tillsätt vatten, fond, tomatpuré och ketchup.
Koka upp.
Tillsätt pasta och koka tills den är klar.
Smaka av med salt och svartpeppar.
Hacka basilika och blanda ner.
Servera med bröd.
Dagens klokhet
"One of the deep secrets of life is
that all that is really worth the doing
söndag 16 februari 2014
Söndag
Idag har jag inte gjort många knop. Blivit sängläge mer än en gång. Matlagning fanns det inte ork till och ingen annan i familjen kände sig manad att ta upp stafettpinnen.
Så jag fick köra till pizzerian och hämta mat. Kan inte låta familjen svälta fast jag inte orkar laga mat.
Nu är det jobb några timmar innan jag får hem och sova.
Nästa vecka är det sportlov och det blir en vecka med massor inbokat.
- Tandläkarbesök för Magda
- Ortopedteknik för Maja
- Vattengympa och massage
- Svärmor och barnens kusin har kalas
- Max ska till frisören och fixa till kalufsen
- Jag och tjejerna har bestämt att vi ska åka till IKEA
- Jag ska också hinna/orka jobba.
Blir trött innan veckan har börjat.
Sängbrottning
Inte ofta som humöret är så topp hos alla ADHD-monster på morgonkvisten. Brukar avsky helgmorgon innan alla fått i sig medicinen.
Idag vaknade gubben innan och tog medicinen innan tjejerna kom ner. Gubben hade till och med fått i sig mat innan Maja kom ner.
När Maja fastnade i min säng skrek gubben på henne.
-Kom och ät frukost!
- Chilla pappa! Chilla!
- Kittla?
Plötsligt står gubben i dörren och anfaller Maja i sängen.
Vilken glädje att höra dem båda skratta tillsammans.
Idag vaknade gubben innan och tog medicinen innan tjejerna kom ner. Gubben hade till och med fått i sig mat innan Maja kom ner.
När Maja fastnade i min säng skrek gubben på henne.
-Kom och ät frukost!
- Chilla pappa! Chilla!
- Kittla?
Plötsligt står gubben i dörren och anfaller Maja i sängen.
Vilken glädje att höra dem båda skratta tillsammans.
lördag 15 februari 2014
Baconpaj
Istället för att ha champinjoner och broccoli i pajen serverar jag det bredvid.
Pajdeg:
5 dl mjöl
150 gram smör (100 gram=1,1 dl flytande)
1 nypa salt
3 msk vatten
Pajfyllning:
3 pkt bacon
1 gul lök
5 ägg
4 dl mjölk
1/2 tsk salt
1- 1 1/2 krm svartpeppar
3 dl riven ost
Blanda snabbt ihop mjöl, smör och salt till en smulig massa.
Tillsätt lite vatten i taget tills du får en smidig deg.
Låt degen vila i kylskåp i ca 30 minuter.
Hacka lök, strimla bacon och fräs mjukt.
Tryck ut pajdegen i en springform.
Nagga med en gaffel.
Förgrädda mitt i ugnen i 10 minuter i 220 grader.
Vispa hastigt ihop ägg och mjölk och blanda med salt, peppar och riven ost.
Häll bacon/lök i pajskalet och häll äggstanningen över.
Grädda mitt i ugn 220 grader i 25 min.
Låt stå en stund under aluminiumfolie innan servering.
Stackare!
Min stackars gubbe är liten idag. Han är förkyld och har ont i halsen. På mansspråk innebär det halvvägs i graven. Feber har han inte. Det är då dödsdomen fastställs oundviklig.
Så jag är extra snäll och serverar frukost på sängen.
Varm O'boy och mackor. Han njuter.
Ute smattrar regnet och gubben har verkligen spikat rätt dag för sängläge.
Dagens klokhet
"Ingen föds till att hata en annan människa
på grund av hans hudfärg,
bakgrund eller religion.
Människor måste lära sig att hata,
och om de kan lära sig att hata kan de
lära sig att älska, för kärleken kommer naturligare till det mänskliga hjärtat än dess motsats".
Internationella barncancerdagen
Idag, den 15 februari, är det Internationella barncancerdagen.
Varje år drabbas 300 barn av cancer. 60 av dem överlever inte.
Jag tänder mitt ljus för lille Thure, alla de barn som inte klarade kampen och för de som än kämpar.
Mina tankar går till alla anhöriga i deras sorg och oro.
Fuck cancer!
fredag 14 februari 2014
Teknikstrul
Datorn i studion vill inte. Varken jag eller Jan får liv i inspelningsfunktionen. Efter att ha läst ledaren två gånger utan att den blev inspelad tröstar jag mig med en Alla hjärtansdags-cupcake och kaffe.
Biffar med basilika- och tomatsås
Jag orkade bara skala 2 kilo potatis så familjen får nöja sig med det. Det tog lång tid att skala och efteråt kändes det som händerna skulle lossna.
Hade mycket väl kunnat servera ris eller pasta till också men familjen har inte fått potatis på flera dagar och gubben knotade.
Biffar:
1 kg nötfärs
1 1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 citron (skalet)
2 vitlöksklyftor
Riv skalet från citronen.
Blanda ihop ingredienserna snabbt.
Forma till biffar.
Stek 3-4 minuter per sida.
Sås:
1 dl soltorkade tomater
1 kruka basilika
1 dl grädde
3 dl creme fraiche
4 dl mjölk/vatten
2 msk kalvfond
knappt 2 tsk maizena
3 krm salt
Hacka de soltorkade tomaterna.
Finstrimla basilikan.
Fräs upp snabbt i pannan.
Tillsätt fond, grädde, creme fraiche samt mjölk/vatten.
Koka upp och småputtra i 10 minuter.
Red eventuellt med maizena utrörd i mjölk/vatten.
Smaka av med salt.
Servera med kokt potatis samt sallad.
Vissa dagar
Vissa dagar pressar jag mig mer än vad jag tål. Jag brister precis som alla andra. Jag är också människa.
Redan innan jag slog upp ögonen igår började tårarna rinna av smärtan i kroppen. Armar, axlar och nacke gjorde fruktansvärt ont.
Men jag tvingade mig ur sängen. Förberedde frukost till fyra ungdomar, fixade diskmaskin, tvättmaskin, blev utskälld av gubben för att klockan ringer 5 för att Maja ska hinna med allt innan bussen 6.35.
7.10 lämnar jag huset med två ungdomar som ska till skolan. Själv är det dags för dagens första möte.
För att slippa köra fram och tillbaka uträttar jag ärende mellan två åtaganden.
Sjukling hemma ringer om lunch. Tur att man även om man inte orkar gå till skolan kan värma en pizza från frysen själv.
Jag kör dotter som vill göra litet inköp till pojkvännen inför Alla hjärtansdag.
Snabbt hem och förklara för gubben att mat det fick han fixa själv. Han är inte handikappad. Orkar han inte laga mat finns fler pizzor i frysen.
Ut på vägen igen.
När jag äntligen sätter mig i biostolen med Maja är jag så stressad att jag känner hur hårstråna kryllar sig.
Har hela dagen intalat mig själv att inte känna efter. Att blockera smärtan. Gå på autopilot.
Koncentrerar mig på Mandela. Lyssnar, ser och berörs.
Det första som möter mig när jag äntligen efter en hel dag med stress kommer hem är gubbens klagande.
-Vad har du gjort idag?
-Har du varit hemifrån hela dan eller?
-Det var en jävla lång film.
Han ligger i soffan. Förkyld och ont i halsen.
Blir sur när jag hindrar honom från att äta upp Majas godis.
Är man 45 år tycker jag att man kan köpa eget. Varför ta av dotterns utan att fråga?
Alla hjärtansdags presenten som dottern köpt skulle han äta upp. Som tur är hann jag stoppa honom.
Spår efter pizzavärmning skvallrade om att ingen i hemmet svälter. Plåten och knivar på diskbänken, smulor överallt.
Såg fram emot att sätta mig med en kopp kaffe och prata med min man om hans dag men han var irriterad och gnällde.
Jag orkade inte så det brast. Utskällningen blev gigantisk.
Här vrider jag ut och in på mig själv för att vara alla till lags. Ställer upp för alla andra. Struntar i mig själv.
Jag slog igen sovrumsdörren. Något kaffe fick jag aldrig. Jag somnade arg på min man.
Idag börjar jag med att köra Maja fyra mil till skolan eftersom lappen som skulle skrivas under och lämnas idag låg kvar i skolan.
Inom affären och köpa hem det som saknades. Vill inte bli utskälld idag också för att servicen på "Lottas hotell" är usel. Tänk att det alltid måste vara jag som ska fixa saker.
Jag orkar inte. Jag klarar inte mer.
Bryter snart ihop.
Redan innan jag slog upp ögonen igår började tårarna rinna av smärtan i kroppen. Armar, axlar och nacke gjorde fruktansvärt ont.
Men jag tvingade mig ur sängen. Förberedde frukost till fyra ungdomar, fixade diskmaskin, tvättmaskin, blev utskälld av gubben för att klockan ringer 5 för att Maja ska hinna med allt innan bussen 6.35.
7.10 lämnar jag huset med två ungdomar som ska till skolan. Själv är det dags för dagens första möte.
För att slippa köra fram och tillbaka uträttar jag ärende mellan två åtaganden.
Sjukling hemma ringer om lunch. Tur att man även om man inte orkar gå till skolan kan värma en pizza från frysen själv.
Jag kör dotter som vill göra litet inköp till pojkvännen inför Alla hjärtansdag.
Snabbt hem och förklara för gubben att mat det fick han fixa själv. Han är inte handikappad. Orkar han inte laga mat finns fler pizzor i frysen.
Ut på vägen igen.
När jag äntligen sätter mig i biostolen med Maja är jag så stressad att jag känner hur hårstråna kryllar sig.
Har hela dagen intalat mig själv att inte känna efter. Att blockera smärtan. Gå på autopilot.
Koncentrerar mig på Mandela. Lyssnar, ser och berörs.
Det första som möter mig när jag äntligen efter en hel dag med stress kommer hem är gubbens klagande.
-Vad har du gjort idag?
-Har du varit hemifrån hela dan eller?
-Det var en jävla lång film.
Han ligger i soffan. Förkyld och ont i halsen.
Blir sur när jag hindrar honom från att äta upp Majas godis.
Är man 45 år tycker jag att man kan köpa eget. Varför ta av dotterns utan att fråga?
Alla hjärtansdags presenten som dottern köpt skulle han äta upp. Som tur är hann jag stoppa honom.
Spår efter pizzavärmning skvallrade om att ingen i hemmet svälter. Plåten och knivar på diskbänken, smulor överallt.
Såg fram emot att sätta mig med en kopp kaffe och prata med min man om hans dag men han var irriterad och gnällde.
Jag orkade inte så det brast. Utskällningen blev gigantisk.
Här vrider jag ut och in på mig själv för att vara alla till lags. Ställer upp för alla andra. Struntar i mig själv.
Jag slog igen sovrumsdörren. Något kaffe fick jag aldrig. Jag somnade arg på min man.
Idag börjar jag med att köra Maja fyra mil till skolan eftersom lappen som skulle skrivas under och lämnas idag låg kvar i skolan.
Inom affären och köpa hem det som saknades. Vill inte bli utskälld idag också för att servicen på "Lottas hotell" är usel. Tänk att det alltid måste vara jag som ska fixa saker.
Jag orkar inte. Jag klarar inte mer.
Bryter snart ihop.
Dagens klokhet
"I stora delar av världen är
800 kalorier om dagen
den enda mänskliga rättighet
man bryr sig om."
onsdag 12 februari 2014
Kycklinggryta med kokosmjölk
Jag hackar först en halv chili. Tänker vara försiktig eftersom gubben inte gillar stark mat. Men när jag ser hur lite det blir tar jag en bit till och en bit till. Tillslut har jag använt hela chilin. När jag sedan smakade av insåg jag att gubben kommer att tycka att det är för starkt så jag bryter av grytan med 1 dl grädde.
Broccolin hade jag först tänkt ha i grytan men eftersom broccoli är ett av Max hatobjekt så serverar jag det bredvid.
1 kg kycklingfilé
1 röd lök
1 zucchini
1/2 -1 röd chili
1 tsk röd currypasta
1 burk 400 ml kokosmjölk
1 citron (skalet)
2 krm salt
Strimla kycklingen.
Tärna zucchini och lök.
Bryn kyckling och lägg över i en gryta.
Fräs lök och zucchini och blanda ner i kycklingen.
Hacka chili.
Tillsätt kokosmjölk, currypasta och chili i grytan.
Koka upp och koka i 10 minuter.
Smaka av med rivet citronskal och salt.
Servera med kokt ris och kokt broccoli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)