Jag har gått och
sugit på en karamell ända sedan i fredags. En karamell som jag
oroat mig över att den skulle visa sig vara besk men som smakade så
otroligt gott.
Nu slut på
inlindandet. Ut med språket.
I fredags var jag
och Magda på möte i skolan. Skolpsykologen skulle redogöra för
sin uppföljningsutredning.
Jag har oroat mig så
över resultatet. Funderat över vad det kunde visa och lekt med
olika utvägar.
Förklarat för
Magda hur viktigt det är att hon verkligen gör sitt allra bästa på
testerna. Att hon kämpar och inte ger upp direkt vid motgång. Att
hon visar vilken duktig tjej hon är. Att hon kan om man bara tar
hänsyn till hennes svårigheter.
Skolpsykologen
började med att betona hur trevligt det var att träffa Magda igen
efter 3 år och se vilken otrolig utveckling hon har gjort. Sedan
övergick han till att förklara att ofta när man gör denna typen
av uppföljning så har resultaten blivit sämre. Ytterligare en gång
säger han hur roligt det var att se förändringen på Magda.
Då släppte lite av
knuten i min mage men jag vågade inte slappna av.
När han börjar
förklara Magdas resultat går det upp för mig att hon INTE gjort
som de ofta gör. Hon har INTE presterat sämre på uppföljningen
utan höjt sina värden. Ett provresultat var sämre men det
uppvägdes av alla de andra.
Arbetsminne var inte
bra.
Då förvånar mig
Magdas fröken genom att fråga hur exakt arbetsminnesövningen gått
till. När vi alla får klart för oss att minnesövningen innehöll
siffror samt siffror och boktsäver som skulle upprepas ”försvara”
fröken Magda. Hon menar på att Magda har ett väldigt bra
arbetsminne om man tar hänsyn till hennes svaghet med siffror och
bokstäver.
Blev glatt förvånad.
Precis detta har jag
oroat mig över. Att Magdas potential inte ska komma till sin rätt
på grund av att övningarna ska spela på hennes svagheter.
Om eleven är
synskadad ber du inte denna att se. Om eleven saknar ben ber du dn
inte att springa. Men om du har dyslexi och dyskalkyli så ber du
eleven komma ihåg siffror och bokstäver.
Mötet som helhet
var fantastiskt.
Jag kände trygghet
när vi pratade om högstadiet efter sommaren. De pratade om möten
med den nya skolan på ett väldigt tidigt skede. De pratade om träff
med mentorn i god tid så att Magda fick lära känna och vara trygg.
De pratade om tydlig information till de nya lärarna om Magdas
svagheter men även hennes styrkor.
Jag kände hur jag
slappnade av.
Vi avslutade med att
diskutera betyg som Magda nu kommer att få. Vi vet att Magda inte
kommer att få ett mattebetyg. Hon uppfyller inte kriterierna för
att kunna få ett mattebetyg och det är något som vi försonat oss
med.
Hon kommer istället
att få hjälp med att stärka det mattetänk hon har. För när det
gäller att se mönster så har hon inga problem. Det är helt enkelt
siffrorna som inte finns.
Skolan satsar på
att stärka Magdas förståelse av siffror även om hon kanske aldrig
riktigt fullt ut kommer att verkligen förstå. Redan nu har de
arbetspass där de lär Magda använda olika hjälpmedel för att
klara av vardagen. Som till exempel använder de mobilen för att
räkna.
Magda vet vad saker
och ting kostar. Hon vet att hon kan köpa två 1 ½ liters coca cola
i affären hemma för 35 kronor. Men hon vet inte om 100-lappen
räcker. Hon vet inte hur mycket hon ska ha tillbaka.
Att då kunna ta
fram sin mobil och veta hur hon ska räkna ut om pengarna räcker
eller inte är en trygghet.
Det är det de ska
arbeta med. Ge henne tryggheten att våga. Även om hon inte förstår.
Trygghet när hon sedan kommer till en annan affär och inser att där
kostar Colan inte 35 kronor.
Idag finns så
väldigt mycket hjälpmedel och vi ska försöka plocka in så mycket
som möjligt för att hjälpa Magda att förstå.
Appar i mobiltelefon
och Ipad, dataprogram den dag Magda har dator igen (bröt sönder sin
dator i bråk med Maja) och andra sätt för att komma ihåg och
förstå.
För oss är det
bara ekonomin som bromsar. Men jag ska hjälpa henne så mycket jag
kan.
Tänk att en
karamell som jag trodde skulle bli så besk och sur blev så söt och
god.