Det är nästan så att jag är lite rädd. Med den erfarenheten jag har så vet jag att varje gång det börjar se ljust ut så händer något riktigt dåligt. Men jag kan inte låta bli att inombords ropa:
HEJA!!!!!
Jag vet att man inte ska ropa hej innan man är över ån men det känns som om vi i alla fall just nu tar ett gigantiskt stort steg framåt.
Maja har fått stöd i skolan. Det har bara tagit ett år av en väldigt ledsen, otrygg och förvirrad Maja för att det äntligen ska hända något.
Visst, det har väl hänt lite tidigare också men absolut inte så mycket som det behövdes.
Maja har mått allt sämre och periodvis var jag så orolig för henne att jag funderat på att åka till psykakuten.
Givetvis har allt detta jobbiga tagit hårt på hennes kropp och magsåret har kommit tillbaka. Smärtan i hjärttrakten och hennes plötsliga svimningar har också blivit värre. Både jag och Maja vet att det kommer på grund av att hon mår dåligt av oro och stress.
Samtalen med kuratorn på skolan och avslappningsprogram har varit ljus i mörkret. Människor runt omkring som försökt stötta och hjälpa har nog varit det som fått henne att fortsätta kämpa. Det och att hon är envis som en åsna. (Tror minsann att hon ärvt det från sin mamma)
Att sommarlovet snart var slut och att skolan skulle börja igen var något som Maja såg fram emot men ändå kom oron. Maja vill. Maja är studiemotiverad. Hon vill och hon kan.
Dagen före skolstart förra veckan var vi kallade till möte och vi hade laddat oss till tänder. Skolans specialpedagog hade överlämnat sina papper om Maja till den nya specialpedagogen och kuratorn stod på Majas sida.
Några timmar innan mötet ringer telefonen och Maja pratar ett tag. Jag förstår av samtalet att det är något bra. Hennes röst är ljus och jag ser läpparna krusa sig till leende. När hon lägger på luren studsar hon av glädje.
- Mamma, jag får hjälp. Jag får hjälp av ISPEC.
Inte trodde vi att det skulle bli något av ansökan om särskilt stöd som specialpedagogen skickade innan sommarlovet. Inte trodde vi att Maja skulle få hjälp. Även om jag innerst inne hoppades för Majas skull trodde jag aldrig att det skulle ske och absolut inte så snabbt.
- Han vill vara med på mötet i eftermiddag. Mamma!!!!
Glädjen hos Maja gjorde mig tårögd.
Äntligen!!!!
Mötet gick över förväntan och Maja kände sig oerhört stöttad. Med skolsköterska, skolkuratorn, specialpedagogen, nya mentorn och killen från ISPEC på Majas sida var skolstarten mycket skönare.
- Mamma, jag vet att det inte är så, men det känns som om någon kommer att stå vid dörren och vänta på mig. Någon som vill hjälpa mig.
- Trygghet! Du känner dig trygg. Nu kan du börja.
Även om första dagen var jobbig och Maja skickade oerhört många sms för att få stöd av mig så var hon positiv. Detta kommer att bli bra.
Med stödet från ISPEC vid prov, hjälp att få struktur och ordning samt det allra viktigaste nämligen en röst kommer det att gå. För även om Maja och jag försökt göra oss hörda har vi inte nått fram.
Som killen från ISPEC sa:
- Maja är mycket annorlunda jämfört med de elever vi på ISPEC brukar hjälpa. För de eleverna brukar det handla om att kommer upp till godkändnivå. Majas mål är mycket högre och givetvis ska vi hjälpa henne. Hon har dessa diagnoserna och hon behöver den här hjälpen. Hennes diagnoser SKA INTE vara ett hinder för att nå så långt hon vill.
Så skönt. Så oerhört skönt att höra.
Idag föll en annan pusselbit på plats. Magdas dyskalkyli.
Även om skolan arbetar utifrån att Magda har dyskalkyli så saknas det slutgiltliga pappret. Det underskrivna dokumentet. Diagnosen.
Men nu ser det ljust ut. Äntligen ser det ut som om det kommer att ordna sig. Vågar inte skriva om något här än men faktiskt ser det ut som om det kommer att lösa sig. Jag kan inget annat än utbrista:
HURRA!!!!
Efter dagens möte på Magdas skola verkar det som om mycket faller på plats. Magdas assistent arbetar för att ge henne stöd, hjälp och struktur. Specialpedagogen gör allt vad hon kan och Magda kommer att få specialhjälp på matte.
Jag fick fram mitt budskap om att inte hjälpa Magda för mycket utan att ge henne möjlighet att nå dit hon klarar av. Höga förväntningar men inga krav. Allt utifrån Magdas förmåga. För Magda har sitt mål klart:
- Jag ska ha E i matte.
Jag ser ljust på båda mina tjejers framtida skolgång.
Det kommer att fortsätta vara mycket arbete för mig framöver också men jag är positiv. Detta kommer att bli bra. Jag ser ljust på framtiden. Äntligen!
Och du, negativa eländiga skit som lurar bakom hörnet. Idag skiter vi i dig. Fullständigt. Idag är vi lyckliga.
