Magda har haft kronisk tonsillit i över ett år men nu är äntligen de äckliga mandlarna borta.
I mars gjorde vi ett försök med operation men Magda fick panikångest så vi fick avbryta.
Jag tyckte att jag hade förberett Magda på olika sätt. Vi var på besök på dagoperation och fick träffa en jättetrevlig sköterska. Hon var väldigt pedagogisk och tydlig. Magda fick hem ett bildmaterial som enkelt förklarade allt kring operationen. Men när det var dags för operation så fick Magda panik. Det var den enda delen som jag inte noggrant förberett. Vi hade aldrig varit inne i själva rummet. Trots att jag hade berättat att det skulle vara andra där som också hade eller skulle opereras blev Magdas reaktion stark. Det gick inte på några sätt att få Magda att gå med på operation. Därefter har vi fått vänta på en ny tid.
Denna gången var vi återigen på dagoperation och hälsade på. Trodde inte att man kunde få en mer pedagogisk sköterska än henne vi träffade första gången men den vi träffade denna gången var super. Hon betonade för Magda att det var Magda som var viktig. Att de ville göra allt för att Magda skulle må bra. Denna gången kändes det ännu bättre.
Så kom då dagen för operation och sköterskan som tog emot Magda var världens bästa. Vilken fantastisk personal som jobbar på dagoperation.
Magda slapp komma in i rummet där andra patienter fanns. Vi fick sitta i ett litet väntrum med soffa och tv. Hon tog sig tid att ta reda på vad som är bäst för Magda. Hur Magda vill ha det och hur vi skulle göra för att lyckas denna gången.
Kirurgen Åke kom ut och presenterade sig för Magda. Han tog sig tid att sitta ner och prata med henne. Syntes snabbt att Magda fick förtroende för honom. Efter alla dessa år har jag blivit ganska duktig på att läsa av Magdas reaktioner. När hon nästan omedelbart besvarade ögonkontakten insåg jag att detta skulle bli bra.
Magda behövde inte byta om utan fick ha sina egna kläder på under hela tiden. Hon fick extra lugnande och när personalen kom för att hämta henne var hon redan riktigt groggy.
Jag fick ta på mig skyddskläder och följa med ändå in i operationssalen. Inte förrän Magda sov lämnade jag salen. Efteråt har Magda berättat att hon inte ens mindes att hon lagt sig i sängen.
Jag och Simon gick ner till cafeterian och åt frukost. När vi väl var tillbaka hade Magda rullats in på uppvaket. Det tog en stund innan hon vaknade till och det var lite jobbigt att vara hjälplös när min lilla flicka ligger där trots att jag visste att hon mådde bra.
Magda var och är väldigt ynklig. Stackaren har ont och är ledsen över att inte kunna äta. Hon ligger och planerar en ätardag. Frukost - kinamat, lunch - sushi och efterrätt - MCDonalds. Hon är verkligen pappas flicka. När gubben låg i matförgiftning låg han och lusläste pizzamenyn och gjorde liknande planering.
Försöker få i Magda mycket dricka och jag har köpt proteindryck (Propud) på Maxi och klar näringsdryck (Fortinel) från apoteket. Gjort söt iste som svalkar. Isglass är också bra att ta till.
Smärtstillande äts enligt ett noggrant schema och jag har upptäckt att när smärtstillande börjar avta blir Magda pipig och gnällig. Hon klagar inte över att hon får mer ont så det är skönt att ha en personlighetsförändring att titta efter. Magda klarade av att svälja tabletter direkt eftersom hon avskyr flytande medicin. Hellre tvingade hon i sig tabletter.
Jag försöker få henne att vila mycket. Det är inte det enklaste med ett adhdmonster. Just nu ligger hon nerbäddad i soffan och tittar på tv. Ibland somnar hon till och det är bara bra. Tycker att Magda ska vara riktigt stolt över sig själv. Hon gjorde ett enormt jobb. Jag tackade både kirurgen och sköterskan för ett fantastiskt bemötande. Fantastiska människor som verkligen ser människan. Tänk om psykiatrin kunde vara lika förstående.
