Jag väcks mitt i natten av telefonen och jag hör dotterns röst. Hennes andetag är ytliga och jag hör på den höga tonen att hon mår dåligt. Hennes ångest är så tydlig genom luren. Som mamma vill jag bara få hålla om henne men hon är inte här och eftersom hon sällan tillåter fysisk beröring behövs andra sätt än mammas kramar. Hon behöver strategier för att hantera.
Allra först låter jag ett inre lugn flyta genom mig och landa i min mage. Jag sänker min röst och talar långsamt.
Mitt första mål blir att få henne att lugna ner sig. Det spelar ingen roll vad jag säger till henne när hon är upprörd. Hon behöver kunna lyssna. Så jag bekräftar henne genom att säga att jag märker att hon är upprörd. Att jag hör att hon är orolig. Sedan försöker jag få henne att själv sätta ord på det hon känner. Att beskriva dödsångesten. Hur? När?
Sakta hör jag hur hon lugnar ner sig och när hennes förståelse för det hon känner växer blir hennes röst lägre.
Jag pratar med henne om att det inte är något konstigt att vara orolig. Att hon genom att lära sig mer om varför och hur hon reagerar kommer att förstå sig själv. Att döden för många är en ångest och att olika människor har olika sätt att se på vad som händer. Att även om man har en stark tro så kan man ha dödsångest. Att det inte betyder att man har mindre tro. Att vi människor ofta är rädda för sådant som vi inte känner till och döden är just något som vi bara rent kroppsligt vet vad som händer. Resten är tro.
Jag hör hur hon svarar tillbaka och kommenterar det jag säger. Jag hör hur hennes andning blir djupare och lugnare.
Långsamt förklarar jag en enkel andningsmetod för att kunna landa.
"Fokusera på dina andetag. Andas genom näsan. Andas sakta och känn efter om det är bröstet eller magen som rör sig. Andas in och ut tre gånger. Känn bara efter hur det lyfter sig.
Känn nu efter hur det känns i näsborrarna när du andas. Kittlas det lite när luften kommer in och ut? Andas sakta. Andas in och ut tre gånger.
Andas in så mycket du kan. Försök att andas in lite till. Andas ut allt igen. Andas in lika mycket igen. När du fyllt lungorna så håller du andan och räknar 1,2,3. Andas ut allt och när lungorna är tomma håller du andan och räknar 1,2,3. Andas in lika mycket igen. När du fyllt lungorna så håller du andan och räknar 1,2,3. Andas ut allt och när lungorna är tomma håller du andan och räknar 1,2,3. Andas in lika mycket igen. När du fyllt lungorna så håller du andan och räknar 1,2,3. Andas ut allt och när lungorna är tomma håller du andan och räknar 1,2,3.
Fortsätt att andas med vanliga andetag. Lugnt."
Efteråt hör jag ett försiktigt:
- Tack mamma! Jag älskar dig!
