Pizzakväll och beröm

Idag blev det paus i matlagningen. Vi har varit på pizzakväll med Attention Nordöstra Skåne.

Så roligt med nya ansikten och jag hoppas vi ses igen.

Men det roligaste men också jobbigaste var att jag fick beröm för bloggen.

Visst är det otroligt roligt att höra att min blogg blir läst och att recepten uppskattas. Även av lite "kinkiga" matgäster. 

Men det är samtidigt otroligt jobbigt för mig att ta emot beröm. 

Jag vet inte varför det är så. En psykolog hade säkert hittat någon förträngd barndomsupplevelse som orsak.

Jag har helt enkelt väldigt svårt att ta emot beröm. Men jag gläds över det. Jag blev så otroligt glad men samtidigt skamsen. 

 Kanske är det så enkelt som den inpräntade Jantelagen.

 JANTELAGEN 

 Du skall inte tro att du är något. 

Du skall inte tro att du är lika god som vi. 

Du skall inte tro att du är klokare än vi. 

 Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. 

Du skall inte tro att du vet mera än vi. 

 Du skall inte tro att du är förmer än vi. 

 Du skall inte tro att du duger till något. 

 Du skall inte skratta åt oss. 

 Du skall inte tro att några bryr sig om dig. 

 Du skall inte tro att du kan lära oss något. 

Ur "En flykting korsar sitt spår" av den norske författaren Aksel Sandemose (1899-1965)

Inställning

Idag gav Kerstin på vårdcentralen mig en tankeställare.

Lotta, det är tack vare din inställning som ditt liv, trots allt som finns i det, fungerar så bra som det gör.


Självklart vet jag att det är sant men jag har liksom inte tänkt i de banorna. Livet blir oftast dagarna som man tar sig igenom. Tacksamheten varje kväll att man klarade av dagen. Att jag orkade.

Men som Kerstin sa att tack vare att jag har en positiv och förlåtande inställning till livet så orkar jag mer än vad en person med en annan inställning skulle ha gjort.

Livet kommer med olika mödor och prövningar för oss alla. Vissa av oss ger upp. Andra spottar i nävarna och stretar på.

Jag är inte rädd för smärtan. Jag har lärt mig att fokusera på annat för att på så sätt tränga undan värken. Det är en vinst att ha den egenskapen. Att våga möta sin smärta.

Visst jag vill inte acceptera min smärta. Vem vill ständigt gå omkring och ha ont? Ingen. Men min lott i livet är att ha det så här.

Vissa dagar är det för mycket och jag måste tillåta mig att krypa in under täcket eller ta den där värktabletten. Acceptera att jag inte kan eller orkar allt som jag egentligen vill.

För som Kerstin också sa:

Ingen vinner på att jag plågar mig själv i onödan.

Frukostansvar

Samma sak om och om igen. Är det så här för alla eller är det bara för oss som är i ett förhållande med en person med npf?

Det är många saker som kommer om och om igen men vissa saker kan jag helt enkelt inte förstå varför de återkommer. För mig är det enkelt. Har man ett problem eller gör något fel så försöker man rätta till det. Det är väl här som problemet kommer.

Jag blir så arg eftersom vi har haft samma diskussion under så många år och det blir ingen lösning. Dels blir jag arg på gubben för att han inte ens försöker förstå. Så upplever i alla fall jag det. Kanske försöker han men inte lyckas. Det vet ju inte jag.
Men å andra sidan blir jag arg på mig själv för att jag tillåter mig själv att falla i fällan och bli arg över hans beteende och resonemang.

Ska förklara.

Jag kommer ner på morgonen och väcker alla ungarna. Plockar fram frukost och upptäcker då att det inte finns något för dem att äta. Ibland finns det ingen mjölk, ibland inget bröd, ibland inga cornflakes. Under perioden när jag lagade American pancakes var det superkul att komma ner och inse att det varken finns ägg eller mjölk.

För mig är det den vuxne förälderns ansvar att se till att det finns frukost till dagen efter. Men enligt gubben så är det inte hans ansvar.

Men eftersom jag arbetar 15.30-23.30 har jag ingen koll på vad som händer i kylskåp och skafferi på kvällarna.

Jag köper gubbens resonemang att han kanske upptäcker att maten är slut när klockan har passerat 20.00 och affärerna här i byn har stängt. Men varför då inte ringa mig. När jag kör från jobbet kan jag köra inom till dygnet-runt-öppet macken och köpa det som är nödvändigt.

För mig är det den som är förälder och vuxen som har det stora ansvaret i hemmet. Inte barnen. Gubbens resonemang att:

Vill de ha mat så får de själva gå och handla

Det köper jag inte. Det är han och jag som har pengarna. Inte ska Max behöva ta av studiebidraget och Maja av sitt halva barnbidrag för att få mat? Vad ska Magda då leva av? Hon har inte ens veckopeng.

Jag blir så arg när jag kommer ner och ser att det är tomt. Hur många gånger har jag inte fått ställa mig och trolla fram scones.

Vet inte hur jag ska komma förbi detta. Känns som om vi inte kommer någonstans. Har vi haft samma diskussion under 20 år och det inte hänt något så kan jag nog bara lägga ner det. Strunta i det och ta på mig mer istället.

Enkel krämig ost- och baconsås till pasta

Idag vet jag inte riktigt vart dagen tog vägen. Efter mail, telefonsamtal och lite tvätt var det dags att börja fundera på dagens middag.

Vissa dagar är det precis som om de har mindre minuter eller i alla fall att de går betydligt snabbare än andra dagar.

Eftersom jag fortfarande inte riktigt känner mig helt okej efter helgens sängliggande så får det bli snabbt och enkelt innan jag ska åka till jobbet. Lite man tager vad man haver.

4 paket bacon eller 500 gram kassler alt. skinka (kokt eller rökt)
150 gram riven ost
2 1/2 dl grädde
1- 2 dl mjölk
1 msk dijonsenap
2 krm grovmalen svartpeppar
1 tsk italiensk salladskrydda
3 tsk pizzakrydda eller oregano
3 vitlöksklyftor
4 dl creme fraiche

Skär bacon i mindre bitar.
Stek bacon men inte för hårt.

Rör i creme fraiche, grädde och mjölk.
Låt såsen puttra lite.

Blanda ner kryddor och senap.
Riv osten och rör ner den.

När osten har smält är såsen klar.

 Servera med pasta och kokta gröna ärtor.

Språkstörning?

Ju mer jag funderar på det så blir det så tydligt. Ju mer information jag söker och tar till mig desto klarare tycker jag det blir.

Det var Ann som först nämnde ordet. Det var hon som bara i ett konstaterande sa att:

- Magda har en språkstörning.

För mig var det inget konstigt. Självklart har hon en språkstörning. Hon har redan fått diagnosen dyslexi och även om de inte har utrett henne för dyskalkyli så är det troligtvis det också.

Men ordet språkstörning är så mycket mer. Jag har sökt information och nu är jag trött på detta. Trött på att alla avvaktar. Trött på att alla väntar på att någon annan ska ta tag i situationen. Så idag har jag skickat ett mail till skolpsykologen.

 Bollen är i rullning.

http://www.abclogopedtjanst.se/?q=node/3

När Maja kallt konstaterar att Magda aldrig kommer att "överleva" ute på högstadiet blir jag rädd. Vad händer om Magda ger upp? Vilket liv väntar henne då?

Jag bad om hjälp redan när Magda var 5 år och vi började prata om att låta henne stanna kvar på förskolan och inte gå upp i 6-års verksamheten. Men självklart skulle hon följa med vännerna upp.

Varför såg ingen problemen då?

Har hennes adhd och nu senare dyslexi dolt problemen? Har jag inte varit tillräckligt pådrivande? Har det tyvärr varit så att alla har väntat på att någon annan skulle ta tag i det eller?

Men nu har jag skickat mailet och nu förväntar jag mig att något händer.

Chilikyckling

Idag delade vi ansvaret för matlagningen. Maja önskade sig kyckling, gubben stekt potatis och vi andra mat.

Jag tinade kycklingklubbor, kryddade med salt, svartpeppar och chiliflagor och stekte i ugnen.

När gubben kom hem tog han hand om potatisen. Skalade, skivade, kokte och stekte.

Gubben tyckte det blev starkt men jag älskar hettan.

Tillsammans med lite tomater blev det perfekt.

Från sjuksängen

Kvinnan som aldrig har feber har chockat sin familj. Ligger nerbäddad och tror jag ska brinna upp inifrån. Stackars alla om det är såhär att ha feber. Försökt få tag på chef och inhoppare för jobba om några timmar går inte. Men innan dess ska ju Maja på workshop med Dancezone och jag har lovat fixa saft och kaffe.

Fantastiska Nina Miskovsky kommer och inspirerar.



Hon har med sig en tjej som jag inte känner till Billie Hammarberg. 



Tror jag ger uppdraget till gubben för jag orkar inte.

Får be Maja att skicka en hälsning och grattis till Ninas syster Lisa som igår gick vidare till globen i Melodifestivalen.





Talangfulla systrar.

Jag orkade lyfta blicken till tv:n igår men såg inte Thomas Benstem. Antingen dansade han inte ett steg eller så missade jag honom. Tror Thomas hade gjort koreografin till Perellis låt. Han är så superduktig. Njöt av att se honom med Erik Saade ifjol. Han dyker upp lite överallt som gubben i lådan den där Thomas.



Jag frågade honom hur han i hela världen kunde komma ihåg alla danssteg.

- Man har bara två armar och två ben.


Svarar Thomas då. Hahahah



Nåja, får njuta av honom på andra chansen och i finalen. Tror inte Thomas håller sig undan så länge. Om inte annat så kommer han hit till höst och håller workshop. Det har han lovat.

Max kalas

Efter en väldigt rörig och jobbig dag så dök familjen upp för att gratta Max på hans 17-års dag. Det blir mycket folk, varmt hus och mycket disk.

Alla var glada och nöjda och jag tror jag lyckades dölja hur dåligt jag mådde. Fick höra att jag såg trött ut men annars var det ingen som sa något.

Vi bjöd på tre olika sorters pizza.

Bacon, mozzarella, röd och grön pesto

Skinka, champinjon, inlagd paprika, lök

tacofärs

Gubben och Maja hade bakat två olika tårtor.

Schwartzwald

2 1/2 dl sötmandel
4 äggvitor
2 1/2 dl florsocker
4 dl vispgrädde
1 msk vaniljsocker
1 äggvita
150 gram mörk choklad
kakaopulver

Tårtbottnar:

Rita upp tre cirklar på bakplåtspapper. Cirklarna ska vara 24 cm i diameter. Pensla cirklarna med neutral olja. Mal mandeln. Vispa äggvitorna till hårt skum. Vänd försiktigt ner florsocker och mandel. Fördela smeten på bottnarna och bred ut den i ett jämnt lager. Grädda bottnarna mitt i ugnen i 150° i 15 minuter. Lossa bottnarna när de svalnat något.

Chokladplattor: 

Smält chokladen. Bred ut den tunt på bakplåtspapper. Skär sneda rutor innan chokladen stelnat helt. Förvara svalt tills tårtan ska garneras.

Fyllning: 

Vispa grädde, vaniljsocker och äggvita till skum.

Lägg ihop bottnarna med drygt hälften av grädden. Bred resten av grädden ovanpå och på kanterna. Dekorera med chokladplattorna och sikta över kakaopulver.

Chokladtårta med jordgubbsmousse och vit chokladkräm

Recepten har gubben hittat hos http://annicake.blogspot.com. Annica gör sina tårtor glutenfria men gubben ändrade receptet till vanligt mjöl.

Han satte ihop två av Annicas recept och kom fram till denna tårtan.


Chokladbotten:
2 dl mjölk
1 dl socker
1 dl kakao
1 krm salt

Häll upp i en kastrull, koka upp och låt sedan småkoka ett par minuter.
Låt svalna.

150 gram rumsvarmt smör
1 dl socker
2 ägg
4 dl mjöl
1 msk vanlijsocker
1 1/2 tsk bakpulver

Vispa smör och socker
Tillsätt äggen, ett i taget och vispa mellan.
Blanda de torra ingredienserna och vänd ner i smeten växelvis med chokladmjölken.
Häll upp i smord form.
Grädda i 175 grader ca 40 min

Tårtfyllning:

Jordgubbsmousse:
1 gelatinblad
2 dl färska jordgubbar
2 msk florsocker
2 dl vispgrädde

Vit chokladkräm:
100 gram vit choklad
100 gram philadelphiaost eller annan cream cheese
1/2 dl vispgrädde
1 sats vaniljkräm


vispgrädde, jordgubbar, resterna av jordgubbsmousse, chokladkräm och kakaopulver som dekoration

Vandring i barndomen

Går på Maxi och försöker komma på varför jag är där. Plötsligt hör jag ett ljud som jag känner igen.

Balt, Balthazar, Balt, Balthazar, Balthazzaaarrrr


Samtidigt som ljudet når mina öron känner jag glädje i magen.

Född 1970 och uppväxt med världens bästa barntv. Eller vad säger du om Balthazar, Från A till Ö, Fem myror är fler än fyra elefanter?

Jag helt enkelt älskade Balthazar.

Torsdagens utfärd

Ber om ursäkt att jag inte berättat om torsdagens utfärd till Malmö och Malmö Opera för att se "Svansjön". Kroppen strejkar och jag var under fredagen helt upptagen med att ordna inför Max kalas. Men en sak i taget.

Hela utfärden börjar med att bussen inte kommer kl 14.30 som jag trodde. När jag irriterat tittar på busstabellen visar det sig att bussen ska gå 14.40 men den dyker inte upp förrän 14.45. 

Gissa om jag var nervös. Med bil som håller hastighetsgränserna så tar det 13-14 minuter att ta sig till järnvägsstationen. Och tåget går 15.06. 

Som tur är kan jag betala hela resan på bussen och slipper springa till någon biljettautomat.

Men vi kommer i god tid till stationen och jag kan andas ut. Där står redan Ariane och hennes dotter Catja och väntar.

På tåget kan jag slappna av mer och i Kristianstad hoppar Fia på tåget. 

VI var alltså ett gäng tjejer med åldersskillnad 47-18 men det märktes inte. Lika galna allihopa. 

Ariane hade besökt en trevlig restaurang tillsammans med sin andra dotter Stephanie. De hade varit så nöjda att Ariane varmt rekommenderade stället. 

Ariane sa att hon först hade varit lite misstänksam när Stephanie tagit henne till Ölkaffet. Men det var väldigt god mat till otroligt bra pris. Februari erbjudandet med 119 kr för planka var suveränt.

http://gastrogate.com/restaurang/olcafet/

Jag åt planka med ryggbiff och bea. Självklart ett glas rött till det.

När vi var mätta började vi gå mot Malmö Opera och när vi kommer fram upptäcker vi att det pågår en filminspelning.
Vilka bilar. Inte illa. Självklart passar vi på att skoja på Facebook om att vi anländer med stil till operan.

Självklart bjuds det på skumpa på en premiär. Lyxigt värre.

Det är så roligt att titta på folk. På ett sådant ställe som opera får man se alla möjliga varianter. Men jag måste erkänna att jag älskar unga killar i kostym och slips. 

Självklart missade vi tåget hem och fick roa oss själva i en timme. Så vi tog till apostlahästarna och tog oss från Triangeln till Centralen.

Stackars gubben har stått och väntat på stationen eftersom inga bussar går så sent. Tyckte synd om honom som skulle upp igen klockan 6 men han var mest glad över att ha mig hemma.

Vilken kväll. Så många skratt.

Swan lake (Tjajkovskij) - The Royal Swedish Ballet

Idag ska jag till Malmö och se Svansjön.

Jag vet inte så mycket utan har lämnat över det mesta ansvaret till Ariane. Hon har bokat biljetter och bestämt restaurang. Jag vet att vi ska äta planka. Skönt att släppa allt.

Gubben bestämde att jag skulle ta bussen till tågstationen så kommer han och hämtar mig i natt. Han tyckte att om jag nu skulle ut och äta så skulle jag unna mig lite vin till maten.

Han är för go min lille gubbe.

Bokslukaren uppdaterad

http://lottasmat.blogspot.com/p/bokslukaren.html

Rymt

Sorry bloggläsare, idag var en dålig dag.

Katastrofisk start som resulterade i att jag kände hur all kraft försvann och jag övergav hemmet.

Orkade helt enkelt inte höra alla fula ord som kastades mot mig. Det enda jag försökte göra var att få ungarna till att inse att de måste hjälpa till. Att de måste plocka undan sina egna saker. Att det faktiskt ska vara ett kalas i huset på fredag och att gästerna måste ha någonstans att sitta. Tror inte att det uppskattas att sitta bland kläder och sängkläder i soffan. Kryssa sig fram mellan smutsiga strumpor och riva ner smink för att få plats med kaffekoppen på soffbordet.

Jag misslyckades katastrofalt.

Så jag tog mobil och plånbok och körde till gubbens jobb. Bjöd ut honom på lunch och fick kräka av mig lite.

Efter det bestämde jag mig för att gå inom Maxi och kolla bokrean. Fyndade lite.

Sedan tog jag en runda inom Jazpi och kollade "Halva reapris"-stället. Hittade en snygg topp som jag ska ha i morgon när jag ska till Malmö. Inte illa 150 kr och halva priset blir 75 kronor. Riktigt najs.

Därefter gick jag rakt över gatan och tog en fika på Böckmans.

Pärontårta med latte och några sidors läsning.

Jag var inte riktigt redo att bege mig hemåt så jag tog en runda till Möbelaffären.

Tänk så mycket fint det finns om man bara hade haft pengar.

Hittade ett perfekt soffbord till min misshandlande familj. På det hade det inte synts när de bankar. Men med det priset så hade jag nog ändå varit lika rädd för hack.

Ny kökslampa letar jag efter och denna är nog en värdig kandidat. Får suga på det lite för jag tyckte priset var lite saftigt.

Nya fåtöljer behöver vi i vardagsrummet och denna modellen gillade jag. Hade matchat soffan perfekt.

Men eftersom min gubbe har en benägenhet att sitta i soffan med verktyg i fickorna så får det bli second hand och billigare varianter.

Denna vilstolen/fåtöljen hade varit perfekt till gubben. Men vi har inte plats med en sådan framför tv:n.

Riktigt snygg bordslampa som gubben inte kunde fatta att jag gillade. Eller denna lampan. Den gör sig inte på bild. Men är så otroligt tuff. 

Helt tokig lampa. Tänk den ovanför köksbordet.

Jag blir så glad av färgerna i de olika produkterna från Jellybean. Deras röda tårtfat ÄLSKAR jag.

Kuddar, gardiner eller tyger överhuvudtaget med kloka ord på är väldigt poppis. Denna kudden tyckte jag förmedlade ett viktigt men ack så svårt budskap.

Rött. Perfekt i mitt kök. 

Hittade en tavla som jag tror att Magda hade gillat. Tror att jag ska visa henne bilden och låta henne göra en själv. Kanske med annat motiv. Så enkelt och så snyggt.

Efter en ganska lång och maklig runda vände jag hemåt men möttes i dörren av fredagens födelsedagsbarn som absolut inte förstod varför jag reagerade som jag gjort på hur hemmet behandlas.

- Stick du då. Hej då!

Först blir jag paff och tittar lite frågande på honom. Sedan bestämde jag mig.

Jag orkar inte höra sådant. Jag orkar inte bli behandlad på det sättet.

Jag är värd mycket bättre. Jag är värd mycket mer.

Så jag tar bilnycklarna igen och kör iväg. Stannar på ett ställe där jag vet att gubben kommer att köra. Nu tänker jag inte komma hem förrän gubben slutat jobba. Nu måste vi stå enade mot ungarna.

Faktiskt tycker jag att det är riktigt illa att barnen tvingar mig ur mitt hem. Men jag orkar inte med skrik, gap och fula ord.
Det är inte rätt att fly från problemen. Men när de inte ser eller förstår att det är ett problem så går det inte att lösa.

Morbid?

Jag har inga planer på att dö men livet är skört. Vad som helst kan hända på ett ögonblick.

För att hjälpa mina nära när det oundvikliga en dag har hänt så har jag skrivit hur jag vill ha det. Det är absolut inget juridiskt dokument och jag hoppas verkligen att det inte ska behövas. Jag tror att jag fostrat mina barn till att älska varandra och ha respekt för min önskan. Även om jag inte längre finns och kan dra dem i örat.

Jag kan tänka mig att man i en situation där man, hastigt eller inte, förlorat en partner eller förälder inte har ork att ta tag i saker. Att man kanske har svårt att minnas hur det nu var han/hon ville ha det.

För mig är det enkelt.

Jag är död. Den som var jag finns inte längre. Det som finns kvar är ett skal.

Finns det något i min kropp som kan hjälpa en annan människa till ett bättre liv så ta det. Resterna av mig ska eldas upp. Allra helst hade jag sett att mina rester kunde bidra till att ge energi men sådant är nog inte lagligt.

Sedan vill jag att jag ska spridas någonstans. Får man lov att sprida mig i skogen eller i vatten så gör det. Annars hälls askan ut i minneslunden.

Jag vill inte att det ska finnas en gravsten att gå till. Jag finns i era minnen. Jag finns i era gener. Minns mig på platser eller i situationer där vi haft det bra.

Efteråt ska ni äta och dricka gott på min bekostnad. Ingen gråt, ingen klagan. Gläds istället över att jag har fått vara hos er så länge. Gläds åt att jag har fått gå till vila.

Ingen begravning att tala om. De som älskat mig och brytt sig om mig i livet vet att jag dött så därför är en dödsannons onödig.

Även om Marcus inte är min son så älskar jag honom lika mycket som de tre barn jag har fött. Jag hoppas att hans syskon respekterar min önskan att han är en del av mig och har rätt till mina ägodelar. Inte för att jag varken har pengar eller saker som är något att skryta om.

Maja vet att "Mormors vasen" är hennes. Den gick i arv till mig från min mormor eftersom jag var näst äldst av flickorna bland hennes barnbarn. Maken till vasen fick min äldre kusin Susanne. Efter mig blir vasen Majas. Får inte hon någon dotter så ska vasen gå till äldsta dottern av mina barnbarn. Kanske en vacker dag blir vasen värd något. Den är över hundra år.

Sedan kommer nog det viktigaste.

Spara INTE några saker bara för att det är mina eller för att jag har gjort dem. Behåll dem för att det verkligen betyder något. Resten ska ni sälja, skänka eller elda upp.

Glöm inte bort att för mig är löftet om en uppståndelse verklighet.

Pastasås med bacon och ärtor

Idag har bilen gått varm. Jag körde först till Vä och lämnade Attentions bokföring till revisorn. Det blev lite prat också eftersom jag inte riktigt vet vad man som kassör gör. Revisorn lovade visa mig hur man gör rättelser i bokföringen. För fel det är det det vet vi redan. Men hon tröstade mig med att alla inte kan allt och att jag lär mig.

Sedan var det 4 mil hem igen och hämta Magda som skulle till tandläkaren. Hon var jätteduktig. Ingen som såg henne kunde se att detta var en tjej som tidigare var livrädd för tandläkaren. Hon lagade till och med utan bedövning. SÅ otroligt stolt över henne och den resa hon gjort.

Nu har jag snabbt och lustigt slängt ihop en pastasås till familjen. För egen del blir det dags att köra till jobbet. 

Andas, andas, andas.

Huvudet värker, kroppen trilskas och jag fryser. Blir en trevlig kväll.

3 paket bacon
1 kruka bladpersilja
200 gram parmesanost
salt 

2 krm svartpeppar
300 gram frysta ärter
2 dl crème fraiche

2 dl grädde


Skär bacon i mindre bitar.

Stek tills baconet fått fin färg.

Krydda med svartpeppar.

Hacka persiljan.

Rör ner ärtor bland bacon.

Låt ärtorna steka med några minuter och tillsätt sedan persiljan, grädde och creme fraiche.

Riv parmesanosten.

Tillsätt parmesanen och blanda allt väl.

Smaka av med eventuellt lite mer salt.

Servera med kokt pasta och sallad.

Stavmixer

Idag köpte jag en ny stavmixer. Den innehöll ingen visp som jag ville ha men eftersom det var 100 kronor rabatt och jag kan köpa visp vid ett annat tillfälle så slog jag till. Åhlens hade ingen visp men OBH är ett vanligt märke så jag hittar nog vispen någonstans.

199 kronor betalade jag för en OBH Nordica Quickmix. 400 watt, 2 hastigheter och avtagbart skaft. Suveränt när man diskar och framförallt om man som jag vill ha en visp att sätta till.

Korv Stroganoff och ris

Det blev ingen Grön måndag. Men alla var glada över att det serverades korv Stroganoff. 

- Korv Stroganoff! Det var längesedan. Du är duktig du att hitta på, sa gubben glatt.

800 gram falukorv
1 stor gul lök
2 krm paprikapulver
1/2 msk senap
1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 burk, 500 gram, passerade tomater
1 tsk soja
2 dl grädde
3 dl mjölk

Skala och hacka löken.
Skär korven i strimlor.
Bryn korv och lök.
Tillsätt passerade tomater, senap och kryddor.
Häll i grädde och mjölk.
Koka upp och låt puttra några minuter.

Servera med kokt ris och rårivna morötter.

Såras, såras och såras

Som mamma är det otroligt jobbigt att stå bredvid och se sitt barn såras.

Vänner som lovar. Vänner som lurar. Vänner som sårar.

När man har svårt med de sociala koderna. När man inte förstår vad andra egentligen menar. När man har ångest och rädslor och inte vågar sådant som andra våga. Då blir man sårad om och om igen.

Varje gång är sorgen och ilskan den samma. Varje gång är oförståelsen lika stor.

Skulle någon människa i hela världen såra medvetet när de vet att den personen reagerar med en sådan enorm sorg och för att kontrollera känslan måste skada sig själv?

Jag förstår inte hur en vän som vet kan göra så. Jag kan inte förstå.

Vad ska jag göra? Kan inget annat än att försöka trösta. Hjälpa igenom och ge råd. Men när det inte hjälper så är jag maktlös.

Med lika stor glädje reagerar mitt barn när vännen äntligen ringer. Eufori att få lov att vara med. Tacksamheten av att vara älskad och omtyckt.

Men jag känner ingen glädje och tyvärr förlorar jag mer och mer förtroende för "vännen". Sorgligt men som mamma värnar jag främst mitt eget barn.

Jag må vara en svag och ynklig människa men nåde den som rör mina barn. Då förvandlas jag till en tigrinna.

Och mig vill du inte ha som ovän.

På väg

Sitter på tåget hem. Trött, har ont men fylld med massa tankar. Det har varit mängder av input. 

Föreläsning av leg. psyk Hannah Jakobsson på Cereb om att dagens diagnoskriterier är baserade på män och att vi kvinnors faktiskt är annorlunda. 

Det som fastnade hos mig var att utredande läkare måste lära sig att det inte går att sätta diagnos utifrån en mall. Alla är vi olika även inom ett kön 

-Lyft blicken från dina papper och SE individen. 

Flest skratt fick Hannah när hon sa att hon var stolt över att vara svartlistad hos vissa eftersom hon stod på patientens sida. 

Hon kändes inte som en psykolog sa flera och en deltagare hade återfått förtroendet för psykologer.

Frigörande dans med Nita Gyllander (leg psykoterapeut, dansterapeut och handledare) fick vi prova på. http://www.nitagyllander.se/ Lära oss hur viktigt det var att få verklig kroppsuppfattning. Många har problem med var jag som individ börjar/slutar. 

Nitas berättelser om hur minnen kommit till ytan genom dansen var gripande. 

Eftermiddagsfikan gick inte av för hackor. Det var bland.det smarrigaste jag sett på länge. Synd att jag inte orkade prova allt. 

Idag kom My och Melinda från Tjejjouren http://www.tjejjouren.se/ och berättade om sin verksamhet. Hur sårbara tjejer med npf är för sexuellt utnyttjande och andra hemskheter. 

Jag kände faktiskt inte till Tjejjouren så det var väldigt intressant för mig. Toppen att det finns något mellan BRIS och Kvinnojouren. Men fler tjejer behöver ju veta att det finns någon dom kan snacka med. Någon som kan stötta och hjälpa.

Så mycket som jag ätit och druckit denna helgen. Helt otroligt. Bara det att jag som har så svårt att äta frukost lyckats klämma i mig hotellfrukost.

Klart vi har suttit länge och ätit samtidigt som vi sladdrat. 

Om tre timmar sitter jag i soffan med familjen. Om allt går som det ska. Måndag imorgon med nya friska tag. Hoppas jag.