Inställning

Idag gav Kerstin på vårdcentralen mig en tankeställare.

Lotta, det är tack vare din inställning som ditt liv, trots allt som finns i det, fungerar så bra som det gör.


Självklart vet jag att det är sant men jag har liksom inte tänkt i de banorna. Livet blir oftast dagarna som man tar sig igenom. Tacksamheten varje kväll att man klarade av dagen. Att jag orkade.

Men som Kerstin sa att tack vare att jag har en positiv och förlåtande inställning till livet så orkar jag mer än vad en person med en annan inställning skulle ha gjort.

Livet kommer med olika mödor och prövningar för oss alla. Vissa av oss ger upp. Andra spottar i nävarna och stretar på.

Jag är inte rädd för smärtan. Jag har lärt mig att fokusera på annat för att på så sätt tränga undan värken. Det är en vinst att ha den egenskapen. Att våga möta sin smärta.

Visst jag vill inte acceptera min smärta. Vem vill ständigt gå omkring och ha ont? Ingen. Men min lott i livet är att ha det så här.

Vissa dagar är det för mycket och jag måste tillåta mig att krypa in under täcket eller ta den där värktabletten. Acceptera att jag inte kan eller orkar allt som jag egentligen vill.

För som Kerstin också sa:

Ingen vinner på att jag plågar mig själv i onödan.