Morbid?

Jag har inga planer på att dö men livet är skört. Vad som helst kan hända på ett ögonblick.

För att hjälpa mina nära när det oundvikliga en dag har hänt så har jag skrivit hur jag vill ha det. Det är absolut inget juridiskt dokument och jag hoppas verkligen att det inte ska behövas. Jag tror att jag fostrat mina barn till att älska varandra och ha respekt för min önskan. Även om jag inte längre finns och kan dra dem i örat.

Jag kan tänka mig att man i en situation där man, hastigt eller inte, förlorat en partner eller förälder inte har ork att ta tag i saker. Att man kanske har svårt att minnas hur det nu var han/hon ville ha det.

För mig är det enkelt.

Jag är död. Den som var jag finns inte längre. Det som finns kvar är ett skal.

Finns det något i min kropp som kan hjälpa en annan människa till ett bättre liv så ta det. Resterna av mig ska eldas upp. Allra helst hade jag sett att mina rester kunde bidra till att ge energi men sådant är nog inte lagligt.

Sedan vill jag att jag ska spridas någonstans. Får man lov att sprida mig i skogen eller i vatten så gör det. Annars hälls askan ut i minneslunden.

Jag vill inte att det ska finnas en gravsten att gå till. Jag finns i era minnen. Jag finns i era gener. Minns mig på platser eller i situationer där vi haft det bra.

Efteråt ska ni äta och dricka gott på min bekostnad. Ingen gråt, ingen klagan. Gläds istället över att jag har fått vara hos er så länge. Gläds åt att jag har fått gå till vila.

Ingen begravning att tala om. De som älskat mig och brytt sig om mig i livet vet att jag dött så därför är en dödsannons onödig.

Även om Marcus inte är min son så älskar jag honom lika mycket som de tre barn jag har fött. Jag hoppas att hans syskon respekterar min önskan att han är en del av mig och har rätt till mina ägodelar. Inte för att jag varken har pengar eller saker som är något att skryta om.

Maja vet att "Mormors vasen" är hennes. Den gick i arv till mig från min mormor eftersom jag var näst äldst av flickorna bland hennes barnbarn. Maken till vasen fick min äldre kusin Susanne. Efter mig blir vasen Majas. Får inte hon någon dotter så ska vasen gå till äldsta dottern av mina barnbarn. Kanske en vacker dag blir vasen värd något. Den är över hundra år.

Sedan kommer nog det viktigaste.

Spara INTE några saker bara för att det är mina eller för att jag har gjort dem. Behåll dem för att det verkligen betyder något. Resten ska ni sälja, skänka eller elda upp.

Glöm inte bort att för mig är löftet om en uppståndelse verklighet.