Språkstörning?

Ju mer jag funderar på det så blir det så tydligt. Ju mer information jag söker och tar till mig desto klarare tycker jag det blir.

Det var Ann som först nämnde ordet. Det var hon som bara i ett konstaterande sa att:

- Magda har en språkstörning.

För mig var det inget konstigt. Självklart har hon en språkstörning. Hon har redan fått diagnosen dyslexi och även om de inte har utrett henne för dyskalkyli så är det troligtvis det också.

Men ordet språkstörning är så mycket mer. Jag har sökt information och nu är jag trött på detta. Trött på att alla avvaktar. Trött på att alla väntar på att någon annan ska ta tag i situationen. Så idag har jag skickat ett mail till skolpsykologen.

 Bollen är i rullning.

http://www.abclogopedtjanst.se/?q=node/3

När Maja kallt konstaterar att Magda aldrig kommer att "överleva" ute på högstadiet blir jag rädd. Vad händer om Magda ger upp? Vilket liv väntar henne då?

Jag bad om hjälp redan när Magda var 5 år och vi började prata om att låta henne stanna kvar på förskolan och inte gå upp i 6-års verksamheten. Men självklart skulle hon följa med vännerna upp.

Varför såg ingen problemen då?

Har hennes adhd och nu senare dyslexi dolt problemen? Har jag inte varit tillräckligt pådrivande? Har det tyvärr varit så att alla har väntat på att någon annan skulle ta tag i det eller?

Men nu har jag skickat mailet och nu förväntar jag mig att något händer.