Minnes en kväll,
den höga enen våt av regndagg,
den friska vätan
fångad mellan barren,
i klara droppar sammanflutna
till vattenprismor,
och när enen dallrade
brast plötsligt prismorna för vindens slag.
Det klara ögonblicket självt föll ner.
Då tänkte jag: så brister klarhet,
likt klara droppar sönderslagna
till dagg och dimma.
Mycket sällan kommer man
ett ögonblick så nära.
Ur De tusen dikternas bok (1986) Harry Martinson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar