Typiskt!

-Jaha, typiskt! Vad var det jag sa?

Så lät gubben tidigt i morse när han steg upp.

-Självklart blir det fint väder nu när jag ska åka. Jag som har försökt klippa gräsmattan i en vecka.

Sucken var djup.

Ett av gubbens problem är att han inte kan/har svårt att byta riktning.

Om han har bestämt att han ska klippa gräset och det regnar slutar det ofta med att han fastnar i fåtöljen.

För honom är det inte självklart att bara rycka på axlarna och tänka:

"Jaha, det regnar, gräset kan inte klippas, jag snickrar i garaget istället."

Det är just det som jag i tidigare inlägg kallat för "självprat".

Gubbens "arbetsledare" i hjärnan är oorganiserad och behöver yttre hjälp.

Rutiner, scheman i all ära men i vissa fall fungerar ju inte det och man måste ha förmågan att byta inriktning.

Saknar man själv eller är dålig på det bytet behöver man någon som hjälper till att byta spår.

En yttre "arbetsledare" medför ett stort ansvar. Det går inte att domdera och vara hård. Det behövs en medelväg.

För oss har det fungerat bäst genom att en bra dag sitta ner och prata om hur man vill ha det och hur/när man vill ha hjälp.

Att prata med varandra och verkligen berätta är nog en stor vinst i ett förhållande.

Att lära sig acceptera varandras svagheter. Hjälpas åt att bli en helhet.