Hönsmamma

Ligger och lyssnar på blåsten. Det är kallt ute.

Kan inte sluta fundera på Maja där ute i skogen. Fryser hon? Är hon hungrig? Har hon ont i sina eländiga fötter.

Efter en stund tänker jag:

"Äsch, hon hade extrakläder med sig. Lager på lager fungerar utmärkt i skogen. Man kan röra på sig för att få upp värmen. Hon har en bra sovsäck och ligger med massa andra ungdomar i ett stort tält. Skyddade.

Men Lotta! Du har själv varit ute på läger, frusit häcken av dig, blivit blöt, fått skavsår from hell och ... överlevt med ett positivt minne för livet. "

Sedan spinner hjärnan igång med: Tänk om!

Får hejda mig själv och intala mig att om något var på tok skulle jag få veta.

En natt i skogen överlever man även utan mat, det regnar inte och det är inte minusgrader.

Hoppas att hon haft en bra dag och natt. Att erfarenheten och upplevelserna övervunnit alla eventuella jobbiga saker.

Nu väntar jag på att min mobil ska ringa och jag hör Majas röst.

- Mamma, kan du hämta mig?

När hon är hemma kan hönsmamman slappna av.