Som tusen nålar

Gubben säger ofta att det är svårt att förstå hur ont jag har. Det är inte konstigt. Bara säga orden:

- Jag har ont.

kan betyda så mycket och så olika.

- Jag kan ju inte känna hur du känner det.

Har funderat mycket på hans ord och bestämt mig för att försöka förklara hur det känns med mer målande ord. Så kanske han lättare kan förstå. Kanske alla lättare kan förstå.

Jag har olika sorters smärta men jag börjar med den som irriterar mig mest just nu.


Du vet den där stickande smärtan i armen du får efter att ha lekt tusen nålar? Stickande, brinnande, smärtsam. Eller den där allra första smärtsamma känslan när det släpper efter att en kroppsdel har "somnat"?

Den smärtan har jag återkommande i olika kroppsdelar. Det är ofta det området som bh:n trycker på. Axelbanden från axlar ner över ryggen känns värst. Men framför allt är det fotsulorna som sticker.

Jag har aldrig fått det förklarat av läkare men min egen teori är att det har att göra med trycket. Det kopplar jag till trycket från bh:n, trycket i fötterna från kroppen men även de riktigt dåliga dagarna så kan till och med vikten av kläderna på min hud smärta.

Min teori faller på de områden där det inte finns något tryck men ändå gör ont. Handflatan, handryggen och hårbotten. Men en teori är en teori och inte fakta. Kanske får jag det förklarat någon gång.


Tänk dig att ha det så. Att leva med detta.

Tänk att gå på något som du vet att varje steg ska skicka små elektroniska stötar genom din ryggrad. Tänk dig att bara stå på dessa fotsulor.

Det gör jag varje dag. Vissa dagar gör det givetvis mindre ont än andra men ont gör det. Helt utan smärta är jag aldrig.

Just nu känns det som om jag bokstavligen har små mängder av nålar som sticker mig i fotsulor, handryggen, handflator, höften, upp längs benen, ryggen, nacken och hårbotten.

Och ändå anser jag att jag har en bra dag. Idag har jag faktiskt en riktigt bra dag.