Hon har mått sämre och sämre under en tid och det har oroat oss. Svärfar har fått hjälpa henne ur sängen och hjälpt henne på med kläderna.
Igår fick hon äntligen diagnosen kronisk muskelinflammation. Efter en dos kortison kunde hon i morse stiga upp ur sängen själv.
Jag hörde redan när jag pratade med henne i telefon att hon verkade mycket piggare. Och kjag hade rätt. Hon var nästan sitt gamla jag. Så skönt att se.
-Åh Lotta, vad jag önskar att du också slapp ha ont. Nu förstår jag verkligen hur det är att ha värk hela tiden. Man blir ju deppig.
Magda följde med och hon blev överfallen av Smulan och Lilleman. Hundar som slickar ihjäl en av glädje. Gissa om Magda var lycklig.
Går inte på många knop idag men lite nytta kan jag göra.
Barnbarnet E fyller strax 3 år och gubben undrade om jag hade lust att sy något att ge bort i födelsedagspresent. E mamma hade skvallrat om att kläder stod högt på önskelistan. E själv hade bara ett önskemål och det vet jag att farfar också har i åtanke. Det blir ett mjukt och ett hårt paket.
Så just nu sitter jag och ritar av mönster. Det blir, tror jag, t-shirt och bermudas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar