Jag uppskattar faktiskt årstider. Det är en möjlighet för omstart.
När hösten kommer går naturen, även vi människor på ett sätt, in i en lite lugnare fas. Det är tid för eftertanke. Naturen vissnar ner för att vila och samla kraft.
Efter den kalla och sovande vintern kommer den spirande våren. Det är som om livet börjar om igen.
Den varma årstiden står för förnyelse. En möjlighet att börja om. Göra nytt, göra rätt, göra annorlunda.
Min tanke är att ett stabilare klimat ger en annan livscykel. Eftersom allt bara löper på som vanligt, varje dag ser likadan ut, så ger det inte tid för att stanna upp och tänka efter. Livet rusar på som det alltid gör.
Med våra årstider får vi möjligheten att göra förändringar. Något så enkelt som att byta ut garderoben från sommarkläder till vinterkläder. Det är en förändring. En möjlighet till att byta riktning i livet.
Så jag uppskattar årstiderna. Faktiskt.
Sedan har vi mitt dilemma. Det som gör att jag INTE gillar årstider. Nämligen kylan.
Förutom att min värk ökar när det blir kallt så plågas jag av annat också. Raynuds syndrom kan enkelt förklaras som en kärlkramp. Oftast i fingrar och tår. När du blir kall (även stress) drar blodkärlen ihop sig och dina fingrar blir vita för att sedan släppa på blodflödet och göra fingrarna lila.
Det är plågsamt. Det gör ont.
Kanske svårt att förstå. Låt oss göra ett litet experiment:
Sätt ett gummiband runt din handled. Så hårt att du stryper blodtillförseln för några sekunder. Det känns. Efter ett tag börjar det göra riktigt ont.
Släpp sedan på gummibandet och känn hur blodet forsar tillbaka ut i fingrarna och ibland kan det till och med kännas som om blodkärlen fylls på för snabbt och riskerar att spricka.
Detta är absolut inte samma sak som Raynuds syndrom men ger dig en förståelse för vad det är som händer inuti någon med Raynuds syndrom.
Hos mig är det inte bara fingrar och tår som påverkas. Även om de oftas är de första att reagera. Och nästippen.
Det gör ont i hela kroppen. Alltså inuti. I organen. Kärlkrampen finns även där. I luftrör, lungor, tarmar och i kroppens största organ - huden.
Det hela handlar om blodkärl och som du säkert vet finns det förutom stora artärer och vener även små fina blodkärl (kapillärer) i hela kroppen.
Utan blodkärl inget blod. Inget blod betyder inget syre. Inget syre betyder vävnadsdöd.
Börjar jag frysa ordentligt så gör det otroligt ont. Så jag vill INTE frysa. Frysa under en längre period är ohyggligt.
Det tar även väldigt lång tid tills jag är upptinad igen. Ibland kan det till och med kännas som om jag fryser ända in i skelettet.
Idag stod termometern på -7,5 grader.
Behöver jag säga att jag inte ville gå ut? Givetvis gjorde jag det i alla fall trots att jag inte egentligen behövde. Bara för att var snäll mamma.
Behöver jag förklara att jag nu tänker krypa ner under täcket och försöka tina upp min kalla kropp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar